• Shortcuts : 'n' next unread feed - 'p' previous unread feed • Styles : 1 2

» Publishers, Monetize your RSS feeds with FeedShow:  More infos  (Show/Hide Ads)


Date: Monday, 19 Apr 2010 12:48

Jag har lämnat YBC och driver numera Business Creatives Sweden.
Om du klickar HÄR så kommer du till nya bloggen!

Välkommen!

/Hans Renman


Author: "Hans Renman" Tags: "Uncategorized"
Comments Send by mail Print  Save  Delicious 
Date: Tuesday, 30 Mar 2010 09:45

Internationell forskning är tämligen överens kring hur både viktigt och styrande det kan vara med läroplansmål kopplade till standardiserade nationella prov. England är som bekant en banerförare här, men också Tyskland, Norge, Finland, Australien och Singapore. Sådana prov kan lyckas förtydliga vilka förväntningar man har på elever (och lärare!) och kan vara bra på att kommunicera och synliggöra vad som ska göras och hur det ska mätas. En positiv sidoeffekt av stor betydelse är givetvis också det underlag för kvalitetsuppföljning, ranking, mm som dessa centrala prov ger, t ex för rektorer, politiker och forskare.

Samtidigt är forskarvärlden nästan MER överens om hur problematiska dessa standardiserade prov är… Studier av GCSE-exams i England, studier i USA, Japan, Kina, Australien, Nya Zealand och Hong Kong visar t ex detta.

Man ser att förutsägbara, lätträttade frågor av multiple choice-karaktär är allt för vanliga, på bekostnad av frågor som inbjuder till resonerande och reflekterande svar.
Man ser att proven har en tydlig tendens att styra undervisningen i allt för hög grad, dvs att undervisningen fokuserar på att ”lära för proven”, både vad gäller undervisningens konkreta innehåll och tid.
Man ser att läromedelsproducenterna anpassar sina produkter till proven.
Man ser att proven helt låter bli att ta hänsyn till individuella skillnader.
Man ser att proven är helt analoga, verklighetsstängda och att de i princip helt saknar användning av modern IT.
Man ser att framgång mäts i resultat på proven snarare än på vad eleverna faktiskt kan.
Man ser att proven så gott som undantagslöst inte fångar upp processer och andra metakognitiva kompetenser. Man ser att proven inte alls fångar upp kompetenser och förmågor.

Det är helt enkelt ont om nationella prov i kreativitet, samarbetsförmåga, problemlösning, trygghet, IT-kompetens, mm…
Och det är sålunda det som MÄTS som spelar roll.
Det här är naturligtvis ett enormt problem, som får oss att stå och stampa på samma fläck.

Jag har otaliga gånger propagerat för att det måste vara dags att mäta också alla de andra mål som skolan faktiskt HAR, utöver bara vissa kunskapsmål i vissa ämnen. Om vi vill få snurr på viktiga mål med skolan, såsom t ex elevernas entreprenöriella förmågor, kreativitet, IT-kompetens, förmågan att reflektera, etisk kompetens och kulturell & global kompetens, så måste detta följas upp. Det är som sagt det som MÄTS som spelar roll. Det är då det mäts som skolorna börjar jobba med detta.

Nu verkar det här vara på gång.
På Svenska Ambassaden i London i januari träffade jag OECD’s chefsanalytiker i skolfrågor, tillika chef för deras New Millenium Learners Project, den glade katalanen Professor Francesc Pedró.

Francesc Pedro


Han berättade att PISA-undersökningen kommer att fånga upp även ”mjuka” saker som collaborative learning och IT-kompetens om några år. Det här är givetvis inget mindre än en mindre bomb och en sann utmaning för korvstoppningsnationer världen över, som – om de inte tänker om – riskerar att falla i PISA-statistiken framöver. Samtidigt är det en gratismöjlighet för länder som Sverige att klättra, eftersom vi av hävd ligger bra till här. – Fråga Richard Florida! :)

Dessutom: Det pågår spännande diskussioner kring andra sätt att utvärdera, t ex ”Integrated Assessment System” (läs mer HÄR) eller ”Quality Assessment System” som 21st Century Skills gärna lyfter fram. Kärnan här är att de standardiserade, nationella testen bara är EN del av en större, mer komplex, ständigt pågående, processinriktad utvärdering.

Ännu återstår en hel del jobb innan vi har nått fram till en ny typ av utvärdering av elevernas lärande och kompetensutveckling som sker på ett valideringssäkert sätt, där nationella och internationella jämförelser är möjliga. Men när vi väl har det, så kommer det börja hända mer ute i skolorna. Då kommer man börja jobba BÅDE mot kunskapsmål och mot framtidskompetenser, i långt, långt högre utsträckning än idag.
– Och DÅ börjar skolan en resa mot en framtid där våra unga står bättre rustade för framtiden!

Hans Renman


Author: "Hans Renman" Tags: "21st Century Skills, IT, Pedagogik"
Comments Send by mail Print  Save  Delicious 
Date: Monday, 29 Mar 2010 11:25


När President Obama installerades som president var en av de första åtgärderna att initiera en översyn av den amerikanska skolan. Organisationen 21st Century Skills var en av de centrala parter som fick i uppdrag att bidra till att utarbeta en ny skolreform, ”the Elementary and Secondary Education Act” (ESEA).
21st Century Skills arbetar sedan flera år outtröttligt för att den amerikanska skolan bättre ska anpassa sig till den snabbt föränderliga omvärlden och bättre förbereda eleverna på de behov och krav som framtiden och dess arbetsliv har. I grund och botten handlar det om att säkerställa USA:s framtida konkurrenskraft i en globaliserad värld.

Det är intressant att denna stora organisation har med sig tungviktare som Intel, Sun, Microsoft, Apple, Walt Disney, Adobe, Cisco, HP, Dell, Mobile, osv, osv. Dvs: Dessa jätteföretag ser att den amerikanska skolan idag helt enkelt inte ”levererar” och att det här är en jätterisk när det gäller USA:s framtid. I fatet ligger också de gigantiska problem som man brottas med när det gäller de fallande resultaten i amerikanska skolor, liksom de oerhört höga siffrorna som man nu ser vad gäller ”High School drop-outs”. Det är helt enkelt ett problem att skolan är för dålig, för stel, för ointressant, tråkig och irrelevant för alldeles för många elever. (En studie är döpt till ”It’s so boring!”…)

Senator Tom Harkin, Iowa


Senator Tom Harkin, ordförande för utbildningsutskottet i Senaten, är en ivrig förkämpe för en utvecklad skola i USA. Han framhåller ofta behovet av att de amerikanska skolorna kan lyfta sig om man ställer sig frågan ”vilka kompetenser och förmågor behövs egentligen i framtidens samhälle”. Han framhåller ofta behovet av flexibilitet i skolan, liksom vikten av individualisering, frihet, fokus på framtidskompetenser och kopplingen till världen utanför skolan, inte minst till forskning och näringsliv. När han numera arbetar för en reformerad amerikansk skola, så lyfter han ständigt 21st Century Skills och dess framtidskompetenser Läs mer här om du vill läsa en av hans senaste programförklaringar.

I en snabbt föränderlig värld blir det allt viktigare att våga sätta fokus på framtiden och bejaka de utmaningar vi ser framför oss – utan att stoppa huvudet i sanden, ropa på förbud mot utveckling eller vurma för isolationism, centralstyrning, mm. Och utan att glömma att skolan finns till för barnens och ungdomarnas framtids skull.
Och det sker glädjande nog också en stark rörelse åt det här hållet också även i Sverige., bl a via Apples och Rektorsakademiens Tänk Om.
Det är av yttersta vikt att vi i Sverige också tar till oss budskapet och modellerna från 21st Century Skills, som en nödvändig förlängning av den något torftiga debatt som vi för här kring hårdare tag, disciplin, fler prov och tidigare betyg. Visst är det viktigt att fokusera på kvalitet och bättre kunskapsuppföljning, men det får inte bli den ENDA vägen mot framtiden. Det vet man redan i USA och England! Det vore synd om vi i Sverige skulle behöva trampa i de fotspåren helt i onödan.

Hans Renman


Author: "Hans Renman" Tags: "21st Century Skills, Pedagogik, Uncatego..."
Comments Send by mail Print  Save  Delicious 
Date: Wednesday, 24 Mar 2010 07:01


I Dagens Nyheter idag kan man läsa att när det gäller ungdomars psykiska hälsa så har en variabel en viktig särställning: Framtidstron.

Det är SFH, Statens FolkhälsoInstitut som i en gigantisk studie har intervjuat hela 170 000 st 6:or och 9:or i landet, och deras svar är entydigt: Alkohol, missbruk, mobbing, oro för arbetslöshet och rädsla för framtiden är faktorer som skapar stress och en negativ livssituation. Skolor och kommuner som är bra på att skänka framtidstro och en positiv syn på livet ligger i topp. Intressant är att glesbygdskommuner som Arvidsjaur och Gällivare ligger bland de högst placerade.
Samtidigt kan man på Norrbottens Museum i Luleå just nu se en intressant utställning av överraskande hög kvalitet som heter FaceIT där ungdomar från länet har bidragit med olika sorters verk. Gemensamt för många av de utställda alstren är att de skickar en signal om stor oro, frustration och osäkerhet inför framtiden, inte minst vad gäller de otaliga valmöjligheter som det moderna samhället erbjuder: jobb, utbildningar, aktiviteter, livsval, värderingar, stilar, attityder, osv.

Jag kan tänka mig att om vi skulle lyfta in dessa ungdomars vuxna ledsagare – lärarna – in i bilden, så skulle mönstret förstärkas än mer.

För när jag nu är ute och utbildar och föreläser över hela Sverige möter jag gång på gång lärare som skriver under på samma molande oro som eleverna i undersökningen: Framtiden öppnar sig som ett diffust, oformligt töcken som man känner sig oförmögen att tolka och vägleda ungdomar kring och mot. Och ändå är det just det som är lärarens huvuduppdrag – att säkerställa att barnen och ungdomarna går hela, trygga, starka och välrustade in i framtiden.

Min respons är ständigt densamma:
I tider av stora förändringar, turbulens och oro, så är det med Darwins ord inte de starka som överlever (det har han heller aldrig påstått) utan de som är bäst på att ANPASSA sig till de nya, förändrade villkoren som överlever. Att omvärldsspana, att lyfta blicken från det egna skrivbordet, arbetsrummet och skolan mot omvärlden och framtiden är ett absolut måste för verksamma i en bransch som är så kraftigt utsatt för förändringsvindar som skolan är. Vad innebär utvecklingen i Kina? Vad händer i USA? Vad säger oss de senaste Nobelprisen? Vad kan iPad innebära för skolan och samhället? Vad sa man på senaste Davos-mötet? Vad innebär de nya PISA-kriterierna för vår dagliga verksamhet?
Det här är skolor generellt sätt alldeles för dåliga på, och en bra väg att gå om man vill gå från stressande oro till optimistisk beslutsamhet.

Positivt klimat på YBC


Och jag säger också att ett salutogent, optimistiskt perspektiv på skolan och dess utmaningar är oändligt mer fruktbart än det gängse säck-och-aska-perspektivet. Att man känner passion inför sitt uppdrag. Att man sätter upp spännande, utmanande visioner och mål. Att man använder modern teknik som stöd. i den pedagogiska och kreativa process som skolan är. Att man gör skolan relevant. Och att man, med Alan Keys ord, UPPFINNER framtiden tillsammans med eleverna istället för att ständigt ängsligt invänta statliga och kommunala direktiv kring hur man ska tycka, tänka och tro. – BESTÄM er på skolorna för vilken framtid ni vill att era barn ska ha – och SKAPA sedan den tillsammans med eleverna. Bibringa eleverna en känsla av att ”nu kör vi tillsammans mot en spännande framtid.”

Då kan vi börja snacka framtidstro!


Author: "Hans Renman" Tags: "Uncategorized"
Comments Send by mail Print  Save  Delicious 
Date: Tuesday, 16 Mar 2010 23:16

I fredags kunde vi läsa en Andrew Jacobs-artikel i New York Times som berättade om hur Google börjar packa ihop sina prylar för att lämna Kina, eftersom de tröttnat på att bli censurerade av myndigheterna där. Ända sedan 2006, då de kom till Kina, har de accepterat att bli censurerade av Kinesisk övervakning, trots hård internationell kritik.
Kanske är måttet rågat nu? Kanske vill man inte gå hand i hand med en regim som så bjärt bryter mot vad det egna företaget står för. Kanske är man mer avancerade än så och tänker att man i kraft av sin storlek och internationella tyngd kan sätta sådan press på de kinesiska myndigheterna att de helt enkelt ger sig? Onekligen så låter det så i Googles officiella uttalande: ”Vi är inte längre beredda att fortsätta censurera våra resultat på http://www.google.cn. Under de kommande veckorna kommer vi diskutera med den kinesiska regeringen hur vi ska kunna driva en ofiltrerad sökmotor på ett lagligt sätt, om det ens är möjligt”.
Å andra sidan är de kinesiska ledarna, på goda grunder, tämligen segerrusiga och fartbinda just nu, föga intresserade av att böja sig för någon som helst internationell opinion, vare sig det gäller denna fråga eller de senaste dagarnas anklagelser om nykolonialt beteende av kineser i Afrika.
Men ändå, way to go, Google! Alla vi som hoppas på en demokratisk och fredlig inrikes utveckling i Kina bör applådera varje försök att stödja positiva tendenser. I det här fallet kan vi kanske också se om andra multinationella tungviktsföretag som etablerat sig i Kina de senaste åren, t ex Googles värste konkurrent Microsoft, mer eller mindre tvingas följa Googles exempel. För vem vill stanna kvar och dansa med fienden? Det ger bad will av gigantiska proportioner på hemmaplan… Så kanske är det de första rullande varven av en gigantisk snöboll som Google satt i rullning?

Kvar i Kina blir nu i så fall sökmotorn Baidu, men den är ju helt värdelös eftersom den helt undviker att ge info om sådant som ens andas regimkritik. För att inte tala om ”demokrati”, ”Dalai Lama”, mm. Men Baidu och ett frånvarande Google duger gott åt de styrande i Kina – men frågan som bör ställas är om marknaden i Kina och den långsiktiga utvecklingen i Kina vinner på att de styrande fortsätter att stoppa ned sina fingrar i alla syltburkar? Det var inte länge sedan regimen ville att alla PC-tillverkare skulle installera ett filter som officiellt skulle blocka porr, men som lätt kunnat användas för att strypa annat också… Just det förslaget blev det inget av med dock. De antidemokratiska tendenser som vägrar släppa taget om Kinas regim är inget annat än en ny Kinesisk Mur. Den byggs sakta men säkert nu.

Richard Florida


Och i en artikel i Busssinessweek för ett par dagar sedan oroade kreativitetsgurun och Toronto-professorn i kreativitet och företagsekonomi, Richard Florida, ett helt USA när hans inflytelserika penna nu i en ny bok bryskt säger att den amerikanska intelligentian nu börjar överge landet, som råttor från ett sjunkande skepp. Han har nämligen noterat att det många länge misstänkt är sant; att toppakademikerna överger amerikanska universitet till förmån för Canada, Kina, Mellanöstern, Indien… Det är en åderlåtning av stora proportioner, säger Florida, och noterar med fasa att hela 50% av de amerikanska patenten nu kommer ifrån forskare och innovatörer med en icke-amerikansk bakgrund.

Anledningen är lika enkel som brutal:
USA har tagit sin storhet för given. England var 1800-talets och den tidiga industrialismens supermakt. USA var 1900-talets absoluta dominant. Nästan allt inflytelserikt kom från USA: Bilen, telefonen, filmen, uppfinningarna, patenten, Internet, IT, PC, atombomben, Elvis – you name it… Inte sällan för att USA alltid har varit fenomenalt på att dra till sig de allra största talangerna från olika delar av världen. Allt från Einstein till Greta Garbo, via Andrew Grove, Mary Pickford, Madeleine Albright, Joseph Pulitzer, Oscar de la Renta, Hakeem Olajuwon, Irving Berlin, Ang Lee, Deepak Shopra, Andrew Carnegie, Isaac Asimov, Max Factor, Levi Strauss, Alvar Aalto, Derek Walcott, Henry Kissinger, Charlie Chaplin, Bob Hope, Jack W. Szostak & Elizabeth H. Blackburn…

Ellis Island i NYC, symbolen för immigrationen till USA

Men det är en ny tid nu, och det är en utbredd sjukdom i västvärlden att man på något sätt vägrar att se detta. Trots det omvittnat dåliga skyddet för patent och copywright i Kina så attraherar kinesiska forskningscentran allt fler utländska forskare. Antalet sådana stats-sponsrade centran för t ex bioteknologi, farmakologi och datorteknologi är nu uppe i över 1000 st (!), jämfört med ett par hundra för bara ett par år sedan. Och man räknar med att det totala antalet forskare i Kina kommer att vara 35 miljoner (!!!) stycken om ca 15 år. Smaka på den siffran – 35 miljoner forskare! Och tro mig, det är inte nya leksaker till McDonalds som de kommer att forska fram…

Givetvis måste USA gaska upp sig som attraktiv nation i allmänhet och utbildningsnation i synnerhet för att kunna möta denna livsfarliga akademiker-anorexi. Och svaret från President Obama kom nästan omedelbart efter Richard Florida-artikeln: Obama höll ett känslosamt tal om framtidens utbildning till nationen om det här nyss:

Diskussionen om hur USA och andra länder ska kunna modernisera sina utbildningsinstitutioner går vidare. Av nödvändighet. För makten går sakta österut över globen, och för att låna Darwins ord: – I tider av förändring så är det inte den starkaste som överlever utan den som är smart och anpassar sig till de nya villkoren. De som ser möjligheter i paradigmskiftets tidevarv.. De som förstår att använda nya verktyg. De som är modiga och offensiva. – De som sitter hemma i soffan och klagar och ropar på tider och ideal som för evigt gått hädan kommer obönhörligt att bli akterseglade. – Vem vill du vara?

Hans Renman
Business Creatives Sweden


Author: "Hans Renman" Tags: "Kina, Uncategorized"
Comments Send by mail Print  Save  Delicious 
Date: Thursday, 11 Mar 2010 20:08

Tänk att för 30 år sedan hade ingen hört talas om Internet! Det kom på allvar till Sverige först 1995. E-post började användas på bred front på svenska arbetsplatser ca 1996-97!
Längre sedan än så är det inte.
Dessutom: Det är bara fem år sedan som Google blev känt. Och hör och häpna: Det var bara tre år sedan som Facebook slog igenom på allvar…

Jag undrar ofta vilken okunskap i vår tid som man kommer att le lite överseende åt om 30 år? Är det egentligen inte konstigt att det finns hundratals olika TV-kanaler, men bara ett internet? Det kommer man nog också att förvånas över om några år…
Det är givetvis att slå in en öppen dörr att säga att den tekniska utvecklingen är galopperande och att de möjligheter som all ny teknik öppnar till stora delar ännu inte gått upp för oss. Och en ännu öppnare dörr att slå in är att konstatera att skolan i sin lite för vanliga konservativa reflexhållning går försiktigt fram här. En gång i tiden stod den svenska skolan för framtiden, för det progressiva, den var biljetten till en ny värld. Lärarna var de som ledde de obildade bondebarnen in i den nya tidens samhälle. Skolan var en resa in i en okänd framtid och lärarna var samhällets stöttepelare – respekterade och viktiga.

Idag är det annorlunda. Fortfarande finns det ju en framtid, som skolan SKULLE kunna vägleda våra elever mot, men till skillnad för på 1800-talet så leder inte skolan utvecklingen alls längre. Tvärtom. man kämpar för att hänga med hjälpligt. Och man försöker till och med bromsa och ifrågasätta utvecklingen – i allt för många fall till och med från kommunledningshåll eller från centrala IT-avdelningar. Som om detta skulle gå… Man beslagtar telefoner istället för att bjuda in till dialog kring hur de kan användas. Man sätter upp rigorösa säkerhetsregler och IT-avdelningskrav för användningen av den nya tekniken i skolan istället för att fundera på vad man kan göra för att underlätta och stimulera till MER IT-användning.

Förträfflige Torbjörn Skarin


Härom veckan, under e-Skills Week, arrangerad av IT & Telekombolagen, Teknikdelegationen och Computer Sweden, talades det mycket om IT:s roll i skolan. Torbjörn Skarin, utredare på Metamatrix, berättade om de studier som finns på området. En sak som forskningen noterat är att har skolorna ingen strategi kring sin IT-användning blir det ingen bra utväxling på investeringarna, utan det har en tendens att stanna i punktvisa effekter. Men med helhetssyn och genomtänkt användning så förstärker man otvetydigt pedagogiken genom att digitalisera skolan – inte minst via 1:1, eftersom forskningen också visar att kontinuerlig tillgång till teknik är gynnsam: Elever som jobbat LÄNGE och HELA TIDEN med datorer får bättre resultat!

Men en annan sak som forskningen också flaggar för är problemet med att det offentliga har en tendens att planstyra IT i skolan alldeles för mycket, både i Sverige och annorstädes. Ordning och reda, stora planer, central kontroll, gradvis implementering, utbildningspaket, osv är modellen som brukar gälla…
Och visst är det jättebra om t ex regering och de styrande har en övergripande och konkret vision och PLAN för IKT i skolan. Men de kommunala ambitionerna att kontrollera och styra utvecklingen har faktiskt inte riktigt stöd i forskningen. Det står nämligen i kontrast mot många synnerligen framgångsrika exempel, både i Sverige och utomlands, som visar att det fungerar alldeles UTMÄRKT att gå från idé till handling utan den byråkratiska överbyggnaden och detaljkontrollen. – Forskningsresultat värda att tänka på!

Idag lämnade jag YBC efter 4,5 års hårt arbete med att skapa denna spännande skola. Sju års skolledarjobb i Nacka kommun är över. Tio år i skolans värld.
Redan i morgon rivstartar det nya livet. Mer om detta framöver. Men redan nu kan jag meddela att bloggen kommer att byta namn. Så det här blir det sista inlägget på YBC-bloggen. Ett par hundra inlägg och nästan 100 000 visningar blev facit.

Hans Renman


Author: "Hans Renman" Tags: "Uncategorized"
Comments Send by mail Print  Save  Delicious 
Date: Wednesday, 24 Feb 2010 09:19


Igår kunde man läsa en debattartikel i GP hur dålig den svenska skolan är och att skolreformer inte baseras på verkliga forskningsresultat.
Det var inte första gången en artikel av den kalibern presenterades. Tänk att ett positivt, salutogent perspektiv på skola och lärande är så främmande för många…
Nåväl, denna gång var det som så ofta folk utanför skolan som hade åsikter om hur det borde vara – bl a en docent från Socialstyrelsen (!) och en docent i socialmedicin (!!) på Statens Folkhälsoinstitut (!!!).

Man refererar till Prof John Hattie som skrivit studien ”Visible learning: a synthesis of over 800 meta-analyses relating to achievement” :
Det första som slog mig när jag först hörde talas om Hatties studie förra året var att man ju funderar lite på hur noggrannt han har läst, om han nu verkligen har evaluerat 52 000 studier av 83 miljoner elever… Att läsa, analysera, validera och jämföra och sedan skriva en bok om detta bör ha tagit en mansålder, vilket gör mig nyfiken på noggrannheten i hans studie.

John Hattie


Något säger mig att evidensen inte är från 2009/10 direkt. Jag har också funderat lite över VAR studierna är gjorda. Så både tid och rum lämnas oklara. Hatties slutsatser har också fått en hel del kritik, bl a från Skolverket, DN och Cristina Robertson samt Tomas Kroksmark, professor i pedagogik och ansvarig för Akademin för skolnära forskning vid Högskolan i Jönköping.

Det Hattie framhåller har ju flera skolpopulister sagt länge, nämligen rena självklarheter som att läraren är viktig och att ordning och reda är bra. Men det är ju också viktigt att kockar har rent i köket och att inga öppna eldar brinner på bensinstationerna… Så det är kanske inte så spännande slutsats och rekommendation efter att ha läst 52 000 studier… :) Det där vet alla som har satt sin fot på en skola. Mer överraskande är då att Hattie menar att det skulle vara dåligt med problembaserad inlärning, mentorskap och elevinflytande över undervisningen! Jag gissar, utan att vara allt för yvig, på att det som vanligt beror på vad man mäter.
Om det enda målet med skolan var att se hur maximalt mycket faktakunskaper/kursmål som en elev kan minnas vid några givna, likvärdiga tillfällen, t ex nationella prov, ja då har vi mycket att lära av t ex Finland eller Singapore där detta går utmärkt. Eller så blir vi Centerpartister allihopa och kapar åt oss kvalitetsmiljarder… :)

Men nu har vi ju också ANDRA, av Riksdagen beslutade och för framtiden synnerligen viktiga mål i skolan. Mål som man generellt sett är ganska dålig på att jobba mot och som man dessutom är ännu sämre på att mäta – i synnerhet på nationell, likvärdig nivå… Skolan handlar ju inte bara om att lärare ska lära ut utan också om att lära elever lära. Och DET är inget som Hattie eller våra vänner på GP bryr sig särskilt mycket om.
- När såg vi nationella prov i kreativitet, innovationsförmåga, entreprenörskap, samarbetsförmåga, IT-kompetens, elevinflytande, reflektionsförmåga, trygghet, globalt synsätt och självständighet sist?

Artikelförfattarna gör som Björklund: Sätter ribban på 1.20 och menar att man därmed har höga krav. Patrik Sjöberg, Cajsa Bergqvist, Sergej Bubka och några av oss andra ler. Och mest skrattar kanske Kurt Olsson som ju ställde den i det här sammanhanget fullständigt relevanta frågan: ”Hur BRETT kan man hoppa?”

Hans Renman


Author: "Hans Renman" Tags: "Uncategorized"
Comments Send by mail Print  Save  Delicious 
Date: Tuesday, 23 Feb 2010 09:48

Efter att medvetet ha haft bloggen i kylskåp ett tag så kommer jag nu att återvända till den regelbundet. Det är ju mycket som händer inom skola, utbildning, 21st Century Skills, 1:1, Framtidens Lärande, Gy-11, TänkOm, THINK Global, ”Skolan i molnet”-boken, Unos Uno-projektet, Kista, Malmö, osv… – Och dessutom är det ju valår!

Det är också mycket som har hänt och kommer att hända för min egen del. Den 11 december sa jag upp mig från mitt arbete som rektor på YBC i Nacka och kommer framöver att arbeta med nya utmaningar.

Richard Gerver (fångad av en fotograf helt allvarlig, för en gångs skull)

Igår kväll var det lite av releaseparty på Rektorsakademien för Richard Gervers nya bok ”Creating Tomorrow’s Schools Today”, som ligger i topp på bästsäljarlistorna. Och just nu talar han igen på IT & Telekombolagens e-Skills Week på Nalen i Stockholm.

Jag har ju skrivit om Gerver förut, och nämner honom alltid när jag är ute och föreläser, inte minst hans träffande flug-metafor. Men han är värd att nämnas regelbundet, eftersom han är något så sällsynt som en kraftfull och karismatisk skolvisionär som inte bara TALAR om att skolor måste förändras och som inte bara SÄGER att det är dags att tänka om, utan som också har GJORT något, som har en konkret, framgångsrik verksamhet att visa upp. Att han dessutom är rolig och spännande att lyssna på och läsa gör liksom inte saken sämre.

Gervers budskap är ganska enkelt – och svårt på samma gång:
Den skola som vi ser på allt för många håll är helt enkelt en plats som saknar relevans för allt för många barn och ungdomar. Och dessutom förbereder den inte heller eleverna för framtiden på ett särskilt bra sätt. – Därför måste skolan förändras.

Det är intressant att det som är kanske mest slående med Gerver är att han hela tiden återvänder till två ord hela tiden: Passion och Mod!

Mod därför att det inte är lätt att skifta mind-set i skolans värld. Traditionen och vanan är stark, många gånger helt omedvetet. Det finns ett motstånd och en tröghet som kan få vem som helst att ge upp alla försök till förändring.

Mod, därför att i skolan vet man bäst. Jag mötte den här reflektionen från en lärare på en av mina föreläsningar så sent som härom dagen: ”Vi kan redan allt det här, vi har hållit på med detta sedan 1982, vi behöver inte jobba med detta” (detta om hur pedagogiken måste förändras i en 1:1 skola).

Passion därför att de som arbetar i skolan har ett moraliskt imperativ. De ”designar framtidens värld”. De påverkar livet för framtidens barn. Och då måste man vara helt uppfylld av denna fantastiska utmaning. Man måste älska den! Man måste brinna för sina elever/lärare om man ska göra ett bra jobb. – Och precis som jag, så älskar verkligen Gerver lärare. Han säger saker som ”Lärare är bäst! De som ägnar sitt liv åt barns utveckling är bäst i världen! Ingen har valt att jobba med barn för att förstöra barns liv. Ingen tänker på morgonen: ’I can’t wait to destroy some poor kid’s life’.”

Nå, hur gör man då för att förändra skolan, menar Gerver? Hur skiftar man mind-set? Hur finner man mod att förändra? Dessutom i England, som haft 700 regeringsinitiativ inom skolans område sedan 1989, dvs i ett land som ”are drowning in initiatives”… (vilket får t o m Bjöklunds reformiver att te sig som rena sömngångarfasonerna :) )


Det är enkelt säger Gerver: ”We said: We are going to do better”.

1. Man började tänka på ett nytt sätt och ifrågasatte alla gamla sanningar. (En av dessa var att skolans primära uppgift inte var att lära ut en drös med baskunskaper utan att det är ett träningsläger, ”preparing kids to be people”.)
2. Man framhöll lek som en väg till lärande.
3. Man såg till att ge lärarna makt, kontroll och inflytande.
4. Man använde teknik för att modernisera undervisningen (t ex podcasts).
5. Man talade om skolan – och skapade den – som en ”livsstil” och inte som ”skola”. Skolan skulle associeras med ett ”re-brandat lärande”
6. Man ställde sig den centrala frågan: Hur ska barnen se ut när de har lämnat oss? Vilken slags kunskap och förmågor behöver våra barn i framtidens värld? Svaret blev att 21st Century Skills/”Soft Skills” måste vara hjärtat i deras curriculum. ”Kunskap utan skills skapar döda fiskar.”
7. Man arbetade medvetet på att göra skolan rolig. Disneyland var idealet! ”Simply because you learn best when you have fun!”
8. Man uppmuntrade risktagande, både bland elever och lärare, att inte fokusera på att allt måste bli perfekt och rätt hela tiden. – ”You learn nothing new to get something right!”

Om man känner till YBC så är det lätt att se varför jag är så förtjust i Gerver… :)

Att Gerver redan tycker att Smart Boards är värdelösa gör honom givetvis till en än större hjälte i mina ögon. ”Technology without vision is useless!”

Avslutningsvis ett tips: Håll utkik efter den stora THINK Global School-annonsen som kommer i DN endera dagen. TGS är bland det mest spännande jag har hört talas om inom skolans område de senaste åren, fullt i klass med Ross School. Det känns som en ynnest att få vara med om att få förverkliga TGSs sant globala vision!

Hans Renman
(Som i eftermiddag dejtar folk från Malmö och som sedan packar väskan för en liten turné igen, denna gång till Göteborg först och sedan till Malmö och Österlen.)


Author: "Hans Renman" Tags: "Uncategorized"
Comments Send by mail Print  Save  Delicious 
Date: Thursday, 10 Dec 2009 14:16

I morse satt jag på ett frukostseminarium på Kungliga Vetenskapsakademien där Svennerståhl & Partners nya bok ”Världens Bästa Skola” presenterades.

Inför mötet satt jag igår och kikade på lite olika basfakta om Sverige, för att försöka ringa in förutsättningarna för att överhuvudtaget kunna HA världens bästa skola.
Och kikar men på statistik får man ofta överraskande svar (t ex fakta som motsäger vår säck-och-aska-självbild kring att vi har högst andel självmord i världen, att vi är hämmade, har ångest och är tystlåtna – för så är det inte).

Vi är världens mest IT-mogna land.
Vi är det land i världen som har bäst förutsättningar att ta den absoluta tätplatsen i Kreativitetssamhället, som ju nu kommer efter Informationssamhället. Det har Richard Florida redan talat om för oss, men ingen lyssnar.
Enligt Inglehart, Welzel & Foa är svenskarna dessutom i princip världens lyckligaste folk. Läs mer om det HÄR.

Och inte nog med det: Vi är på många sätt världens modernaste land; ”världens mest post-industriella land”, som kommit längst på en intressant väg mot framtiden. Vi är mest demokratiska, minst hierarkiska, minst fast i religiösa dogma, minst fast i auktoritetsberoende, mest öppna, mest sugna på att uttrycka oss socialt, mest ivriga till självförverkligande, mest globalt orienterade (och därmed minst trångsynt nationalistiska), vi litar mest på varandra och är mest toleranta mot olikheter.
Läs mer om allt detta i Ronald Inglehart & Christian Welzels ”Modernization, Cultural Change and Democracy” (New York, Cambridge University Press eller läs mer om the World Values Surveys, t ex på deras webb. Det är alltså den ekonomiska styrkan parat med historiskt sett progressiv politisk framsynthet som krattat den svenska myllan och där vi nu kan börja skörda frukter. Om vi vill.

Skolan är näringslivets främsta leverantör av råvara – mänsklig kompetens.
I världens bästa land borde vi väl därför kunna ha världens bästa skola. Eller?
Så är det inte idag. Den senaste Trends in International Mathematics and Science Study (den så kallade TIMMS-rapporten) visar tyvärr tydligt att våra svenska naturvetarelever på gymnasiet sjunker som stenar i det internationella kunskapshavet. Förut var vi åtminstone medelmåttor på avancerad matematik och fysik, nu är vi inte ens det (men OBS att svenska IB-elever inte ingår i underlaget, vilket mao innebär att några av de vassaste Ma- och Fy-eleverna inte räknas in i underlaget).
Man kan ha en del olika uppfattningar om relevansen i TIMMS och andra liknande undersökningar. Pernilla Granklint Enochson visade i en uppsats på Malmö Högskola för ett par år sedan att eleverna kan ANDRA saker än vad som TIMMS tittar på. Dvs samma argument vi som 1:1-skola gärna framhåller; att kursplaner, Skolverk och undersökningar bara mäter de klassiska, industrisamhälle-kunskaperna, medan våra moderna elever kan väldigt, väldigt mycket mer än så! De har färdigheter och förmågor och kunskaper som Skolverks-folk och TIMMS-statistiker bara kan drömma om…

Men ändå.
Skolans basuppdrag är och förblir att lära eleverna saker, och en rimlig ambition för världens bästa land är väl att vara bäst på allt, även rena baskunskaper.

Men varför är vi inte det då?

Morgonens frukostseminarium kretsade på ett uppfriskande sätt kring ett salutogent perspektiv. Man gick på jakt efter vad man ska ta fasta på för att det ska gå bra. Den kommande intervjuboken Världens Bästa Skola lyfter fram just detta, och har Nacka kommun som raw model för en framgångsrik skolkommun (och SKL tycker ju att Nacka är No 1 till och med…). Diskussionen framhöll ett antal framgångsfaktorer i Nacka, som hela landet skulle kunna kika närmare på, om vi vill att Sverige ska lyfta till en global tätplats:

Erik Langby, kommunalråd i Nacka lyfte:
1. kommunen har positiva förväntningar på skolan och de som verkar där
2. förtroende för och tilltro till professionen – ”för att få resultat måste man släppa fram experterna”
3. engagemang för och positiv syn på skolans grunduppdrag – att lära sig
4. nyfikenhet och intresse för positiva utmaningar
5. systematik: tydliga mål och mycket noggrann uppföljning
6. bra verktyg: t ex tydlig lönepolitik
7. ekonomisk makt – ligger på lägsta möjliga nivå
8. kundorientering / köp & sälj-system / skolpeng (”inga pengar trillar ned genom en lucka i taket utan då elever promenerar in genom dörren”)

Lennart Jonasson, Nackas Stadsdirektör höll med och lade till:
9. kommunen har policyn ”inte stoppa fingrar i syltburken” – dvs styr med mål & medel, men låt experterna jobba
10. rekrytera bra medarbetare
11. fokus på resultat
12. fokus på ledarskapets centrala roll – inte minst det pedagogiska

Den kanske viktigaste signalen kring vad som utgör en viktig ingrediens i ”världens bästa skola” kom – föga förvånande – från seminariets enda elev (varför är det för övrigt alltid så att när skolan ska diskuteras så saknas alltid elever, eller så får de vara med lite på nåder, som kuriosa…), Catja Färdig från YBC :

Catja Färdig, elev i åk 2 på YBC

”Det är viktigt att få bli utmanad hela tiden! Världen är svår! Och vi ska ju möta något som ännu inte existerar. Därför måste vi utmanas att möta denna okända värld. Vi måste samla på oss massor av kunskaper! Ny kunskap! Relevant kunskap. Och förmågor! – Vi kan lätt kolla upp vad lärarna kan, och vi kan dessutom ofta mer än lärarna. Men det är OK. För om något intresserar oss kan vi lätt utmana oss själva att gå vidare. Men då måste undervisningen vara spännande. Och vi måste få vara kreativa!”

Kombinationen fokus på kunskaper OCH kreativitet tycks vara vägen till världens bästa skola alltså!

Hans Renman, rektor på YBC
(som just nu blir glad över nya, stora lägenheten uppe i Drottninggatsbacken och Depeche Modes ”Fragile Tension/Hole to Feed”-EP, som på ”Come Back (SixToes Remix)” levererar DM:s bästa introminut sedan ”I feel you” och ”Policy of truth”)


Author: "Hans Renman" Tags: "Uncategorized"
Comments Send by mail Print  Save  Delicious 
Date: Wednesday, 09 Dec 2009 08:03

Igår var det en stor och viktig dag på YBC. Apple ville visa hur en kreativ och modern skola som har bärbara datorer som självklart arbetsverktyg ser ut i verkligheten.
Valet föll på YBC och i flera månader har planeringsarbetet pågått i en gemensam dialog mellan YBC:s medarbetare och elever, med Apple, Nacka kommun och Apples reklambyrå Shiny Happy People.
Den gemensamma ambitionen var redan från början att inte ha en klassisk, trist skolpresentation av typen ”Öppet Hus mall 1 A” utan att tvärtom ha en proffsigt upplagd dag där vi lånar format från TV (t ex med vinjetter, ”Sen kväll med Luuk”-upplägg, mm), där YBCs elever har en aktiv roll, där besökarna är delaktiga innan, under och efter besöket och där vi hela tiden utmanar både oss själva och besökarna. Vi ville också lyfta diskussionerna till att handla om lärande, omvärld och framtid. Och vi ville att alla, både vi själva och besökarna, skulle få rikliga möjligheter till att både reflektera, tänka och uppleva. Och så blev det!

Efter dagen kan vi bara – ännu en gång – konstatera att YBCs elever helt enkelt är fantastiskt skickliga på att möta, presentera, reflektera, ha dialog, vara kloka, öppna, spontana, glada, nyfikna… VILKA elever vi har. Läs mer om besöket på besökssajten HÄR.

Vi har haft en on-line utvärdering eferåt och en av våra elever skriver: Jag hade otroligt roligt, och den lilla nervositet jag kände kvällen innan försvann helt när vi satte igång. Det var verkligen kul att få höra så mkt beröm och sen sitta ner och diskutera olika frågor; t.ex hur utnyttjar man dessa fantastiska tillgångar på bästa sätt, hur får man så engagerade och varma elever och bemötande? mm… Hela dagen strömmade av positivitet från min grupp och av det kände jag att jag fick ökat förtroende. Efter idag inser jag mer vilken unik skola YBC är. Vår miljö kombinerat med vårt arbetssätt hittar man tydligen inte på många andra ställen. Saker som man kanske tagit för givet innan, ser jag nu på ett annat sätt. Jag känner mig berikad tack vare detta men också att kunna bidra till andra nyfikna besökare och kunna representera skolan. Jag kände mig stolt.
Ett stort antal elever var engagerade som fotografer, filmare och bloggare under dagen.
Nedanstående blogginlägg är skrivet av Ayla, en av våra elever i åk 1, efter att ha lyssnat på den avslutande paneldiskussionen med mig, Nackas Stadsdirektör Lennart Jonasson och eleverna Kim Lindqvist och Catja Färdig (diskussionen leddes av Caj Malmros):

Lennart Jonasson sa mycket som var rätt tyckte jag. Till att börja med så tycker jag att det är fullkomligt riktigt att en skola inte kan vara bra, självfallet beroende på hur man nu definierar ordet ”bra”, om den inte har bra ledare det vill säga en duktig och kompetent rektor och bra lärare. Det är detsamma som att ett land inte kan styras utan en bra regering och en mycket bra regeringschef. Alltså måste också en skola ha kompetenta, duktiga lärare som också lyssnar på sina elever, likväl en regering måste lyssna till folkets vilja. Så fungerar det i en demokrati och så måste det också fungera i en ”bra” skola. Vår skola anser jag vara ett praktexemplar ur en demokratisk aspekt eftersom vi elever har stor möjlighet att påverka vårt skolarbete och övrigt som händer i skolan. Sedan finns det ju så klart många andra egenskaper som både rektorer och lärare kan och bör ha, de tidigare nämnda är endast de ”primära behoven” alltså vad en skola måste ha för att överleva. Om man sedan vill bli en bra skola på riktigt så krävs det att lärare och rektorer har andra egenskaper, såsom att vara nytänkande, utmanande, kreativa och stöttande gentemot sina elever vilket jag definitivt tycker att ledningen av vår skola har.

Hur vi elever tar ansvar då vi har så stor frihet här på YBC var en annan fråga som togs upp. Det är helt korrekt att vi inte har särskilt många regler på den här skolan vilket snarare gör oss elever mer ansvarsfulla än oansvariga och vilseledda. Vi lär oss själva att ta ansvar utan att det finns en regelhandbok för hur vi elever ska studera, bete oss och existera överhuvudtaget. Vi tillämpar i stället egna regler för oss själva som blir som skräddarsydda för just den individen eftersom alla elever har olika förmågor när det kommer till att studera och alla har olika förutsättningar. Om man sportar varje dag kanske man vet att man måste anpassa sin arbetstid så att man studerar varje dag några få timmar på kvällen eller om man är en person so inte har så fullt upp på fritiden och klarar av långa ”arbetspass” så kanske man väljer att göra alla läxor tre dagar i veckan och sedan lägga resten av sin tid på att umgås vänner eller vad det nu kan vara. Jag tror att man utvecklas mer som människa om man får lära sig att ta ansvar för sig själv och sina studier och lära sig att prioritera vad man ska lägga sin tid på från dag till dag än om man kommer till skolan och får en tjock lagbok dämd i ryggen som berättar för en exakt hur man ska vara och hur man ska plugga. Man lär sig hur man själv fungerar som person och alla behöver inte arbeta på exakt samma sätt. Därför blir alla elever unika i sitt sätt att arbeta och i sitt sätt att använda sina kunskaper och kompetenser i stället för att alla elever kan exakt samma saker för att de under flera års tid fått inpräntat i sina hjärnor att ”det är så här det fungerar och så det ska vara.”

En fråga kom från en politiker i Arboga där man tänkt starta ett 1:1 projekt för en åk. 7-9 skola. Hon undrade hur länge vi elever sitter vid datorn. Frågan bör inte vara hur länge vid sitter vid datorn utan snarare vad man gör när man sitter vid datorn. Om man studerar under sin tid framför datorn, pluggar matte osv så gör man ju inte direkt något onyttigt. Man pluggar och när man är klar med sina läxor så lägger man oftast ifrån sig datorn då man med största sannolikhet är trött på den för tillfället. Enligt min mening är inte tiden elever som går på 1:1 skolor sitter vid datorn mycket längre än den tid det tar elever på en ”vanlig” skola utan konstant tillgång till dator under skoltid att läsa läxor i sina böcker. Visst kan det ju vara någon timme mer eller mindre dock måste man som sagt tänka på hur eleverna spenderar sin tid framför datorn. En elev med ständig tillgång till dator ser datorn som ett arbetsmaterial som används dagligen och då till att göra läxor medan en elev som sitter begravd i högar av papper och böcker varje dag ser datorn som en befrielse från detta och då spenderar tiden framför datorn till att göra slappa saker så som att spela spel, chatta och så vidare. Av egen erfarenhet kan jag ju säga att jag får ut mer under min fritid nu än vad jag fått tidigare i min förra skola då min fritid nu är ”tiden då jag kommer ifrån datorn” och kan gå ut på promenader, sporta, umgås med familj och vänner med mera. Tidigare under min grundskoletid satte jag mig direkt framför datorn efter att ha gjort klart mina läxor och spenderade alltså större delen av min fritid framför ”burken” så att säga. Jag kan härmed helt utan tvekan säga att datorn gjort mig till en mer social och hälsosam människa.

Frågan om hur vårt schema ser ut kom upp under diskussionen. Hur gör vi när vi använder oss av den moderna och nytänkande pedagogiken vi har här på YBC med långa projekt, seminarier och så vidare och hur anpassar vi oss efter skolverkets regler som samtidigt måste följas angående exempelvis hur många timmar en kurs måste innehålla när vi arbetar på detta sätt? Ett svar från Kim som går på BC programmet var att vårt program är väldigt flexibelt då det är unikt, vilket gör att vi lättare kan anpassa kurstimmarna utefter de projekt vi håller på med. På IB programmet däremot är det aningen svårare då det är ett internationellt program med få påverkningsmöjligheter då det finns färdiga regler för hur kurserna ska läggas upp vilket gör att det krockar lite med den tänkta pedagogiken. Dock är det just därför det ställs krav på att YBC:s lärare har det som motsvarar skolans lednings ”sekundära behov” eller med andra ord begåvningar, som att exempelvis vara nytänkande och kreativa – vilket de är! Annars hade det aldrig fungerat att ha IB programmet på en sådan här skola. Alltså anpassar lärarna också så att IB eleverna får delta i projekt osv bland annat genom att utnyttjar deras ‘CAS tid’. Jag som elev på BC programmet är hittills mycket nöjd med sättet vi arbetar på, och som det sades under diskussionen, det är inte alltid man har historielektion på historiean och så vidare, ibland så använder man i stället den tiden till att vara ute och filma en dokumentär till ett projekt som involverar ämnet historia etcetera.

Angående huruvida alla elever har ständig tillgång till internetanslutning hemifrån så tycker jag att frågan är totalt överskattad. Ett bra svar från Lennart Jonasson som han fått reda på genom en undersökning som gjorts är att ’vi konsekvent underskattar människors förmåga att använda sig av digitala medel’. Hans tillade även att ”det är ett ytterst litet problem, skolan är öppet till sent på kvällen” vilket faktiskt är helt riktigt. Dessutom är det, förutom att vara ett alternativ för de elever som i så fall ska föreställa de fåtal elever som inte har anslutning till internet i hemmet att använda internet i skolan, även en möjlighet för oss elever att få stanna kvar till sent på kvällen om behovet finns. Detta innebär en stor fördel för eleverna då de kanske inte har samma möjlighet till att kunna koncentrera sig hemma på grund av olika omständigheter. Dessutom tillade Lennart att det inom Nackas system finns tillgång till uppkoppling till internet på alla bibliotek i Nacka.

Frågan om dagens traditionella betygsättningssystem kom upp under diskussionen. Det traditionella, och väldigt dåligt uppdaterade sättet att betygsätta elevers kunskaper är i behov av en stor reform! Man utgår alldeles för mycket från resultatet av det nationella provet där eleverna under skrivningen får visa hur mycket kunskap de förmått att hålla i minnet under skoltiden som sedan mäts i förhållande till betygskriterierna. Hans sa att ”När det gäller lagen om föräldraskap, är det bara det som förälder som man förväntas göra då?” Man måste göra andra saker också, kunna andra saker och ha andra kompetenser. Vår värld skulle aldrig kunna överleva om alla individer kunde exakt samma saker och inget annat. Det samhälle vi lever i är beroende av människor som besitter olika kompetenser och av människor som tänker framåt, som vill utveckla samhället och komma på nya sätt att tänka. Förr i tiden var man en stark konkurrent på arbetsmarknaden om man studerat på gymnasium och universitet, nu gäller inte det längre. Nu när så många människor utbildar sig och skaffar toppbetyg så mäts andra egenskaper, en av de viktigaste är kreativitet, något som YBC har inriktat sig speciellt på.

Kim tillade att lärare måste våga vara sårbara och våga be om hjälp från elever vilket jag tycker är ett mycket bra tips. Lärare borde lyssna mycket på sina elever, de kan besitta kunskaper som också lärarna kan dra fördel av. Man ska inte underskatta unga på grund av ålder, jag tror att det finns mycket som de både kan och vill att lärarna ska veta dels för elevens skull och dels för att läraren ska utvecklas individuellt inom sitt yrke.

Fråga från en i publiken;
-Vad finns det för negativt med att ha en dator i skolan? Något negativt måste det finnas att säga.
Rektor Hans Renman;
-Detta är en typisk ‘svensk’ fråga. Det måste ju finnas något som är dåligt med julafton.

Programledaren avslutade med denna fras, som faktiskt är ett faktum;
-Framtiden är redan här den är bara mycket ojämnt fördelad.

Detta var allt för mig. Jag hoppas att de som lyssnade på diskussionen delar min åsikt att den var både intressant och lärorik. Det var för mig ett nöje att få blogga under paneldiskussionen.

God kväll.
/ Ayla Löfving BC1B

Hans Renman, stolt rektor på YBC


Author: "Hans Renman" Tags: "Uncategorized"
Comments Send by mail Print  Save  Delicious 
Date: Wednesday, 02 Dec 2009 18:52

Sitter på tåget på väg hem från Göteborg, efter att ha lett TänkOm-utbildning för västsvenska rektorer.
Vi talar mycket om ledarskap under TänkOm-utbildningarna, av naturliga skäl. För att vara bra som chef måste man vara hel som människa. Jag är nog ganska bra on my own men är bara halv när jag är borta, och då längtar jag hem och hem och hem. Till Kärleken och till lilla Sixten.

Äter microvärmd lasagne i restaurangvagnen vid ett kylslaget Hallsberg och dricker ljummen Ramlösa och läser Marcus Birros krönika i Expressen idag.
Ibland behöver man inte skriva själv.

”Barn är en välsignelse på tusen sätt. Man får läsa sagor igen. Man blir guidad in i en ny värld som egentligen inte är ny, bara glömd. Man har stigarna övertäckta inom sig. Nu kommer det en liten Milo Santino Totti och tar min hand och leder mig rakt in bland snåren, in under de magiska träden. Han är sitt eget ljus. Stränderna glittrar av guld. Vardagen är en besvärjelse och ett löfte. Varje dag är en triumf över döden. Allting lever.
Hela världen är som en roman av J.R.R Tolkien.
Allting som är första gången för honom blir första gången för hans pappa. Jag ställer mig bredvid med samma förundran inför livet, för livets små sammanhållande silvertrådar. Världen blir till på nytt varje dag. Livet är ett mysterium och enda biljetten man behöver är den där nyfikenheten, den där blicken.

Jag har knäckt koden. Jag har sett rakt igenom hemligheten. Det förflutna, hela ditt liv, är bara en annan sorts närvaro. Barnen är vår guide dit.
Julen skjuter in sin tomtesäck i dörrspringan. Tidigare år har det mest betytt mer folk i galleriorna, ständigt uppskjutna paketinköp, klibbig glögg, slask och ösregn innanför stövlarna och rocken. Förr var julen en grimas.
Nu? Allting annat än en grimas. Nu strosar vi runt i ett Norrköping som är känt för sina ljusarrangemang om vintrarna. När Milo fångar ljuset från de små stjärnformade lamporna som hänger i träden i sina ögon försvinner stressen och paniken.
Den askgrå himlen öppnar sitt lock. Det är som att höra julsångerna för första gången. Det är som att se tomten för första gången. Jag slår av på takten, pekar och visar och stjärnorna, de riktiga och de av papp, lyser för Milo och bara för honom.
Att ha barn är att bli barn. Och just därför att bli vuxen till sist. Det är fantastiskt att få känna ansvar. Hur kan någon enda människa på jorden vilja fly detta ansvar? Det är en gåta för mig. I den här papparollen bor min manlighet. Jag kan till och med bära en Dressmanskjorta med värdighet. Jag är en ansvarstagande pappa. Kan det bli coolare?
Nu längtar jag efter snön, efter kylan, efter knarret från skorna. Jag längtar efter barrande granar, kulörta lyktor, små glasänglar som blåser i sina horn. Jag drömmer om lingonris om nätterna. Jag hör bjällerklang vart jag går. Jag är lycklig. Jag ser lycklig ut i de nyputsade skyltfönstren. Det är en rätt märklig syn.

Det blir Milos första jul. Jag ska berätta för honom om kraften i kyrkorna så här års. Jag ska berätta (mest för att påminna mig själv, för honom är det bara ännu en saga) om Jesus, Josef och Maria. Jag ska berätta för honom om tomtar och änglar och Karl-Bertil Jonsson och Kalle Anka. Jag ska knäcka lite nötter och balansera honom på knäet. Jag ska leka med honom i högarna av presentpapper och jag ska sitta uppe med honom när Rom håller midnattsmässa i min tv.
Han kommer garanterat att somna och då ska jag ömt och försiktigt lägga honom i hans lilla säng hos mormor i Gävle och sedan ska jag sitta vid hans sida när änglarna landar, tidigt i gryningen mot annandag jul, och vi ska basta sedan och äta gröt med socker och kanel och det blir min 37:e jul i ordningen men ändå är det min första eftersom jag kommer se på allt genom Milos ögon. Älskade barn, vad du har lärt din pappa allaredan!”

Hans Renman, rektor för YBC


Author: "Hans Renman" Tags: "Uncategorized"
Comments Send by mail Print  Save  Delicious 
Date: Monday, 23 Nov 2009 14:35

Högskolan i Halmstad har en spännande blogg som handlar om IT, mobilt lärande, pedagogik osv. Don’t miss it!

Senaste inlägget handlar om det ytterst aktuella frågan om huruvida datorer i skolan fyller någon funktion i skolan eller ej.
(Ja, det är sant: Det finns en hel del personer, bl a vår utbildningsminister, som inte alls är övertygade ännu…)
Halmstadsbloggen skriver en hel del intressant om detta i det senaste inlägget. Läsvärt för alla som vill ha en statusuppdatering!
Jag publicerar idag inlägget i sin helhet:

Det gått flera veckor sedan jag senast bloggade. Orsak; Det har i mitt tycke inte funnits mycket nytt och intressant att blogga om. Men, onsdagen den 11 november dök ett bidrag upp i Hallands Nyheter angående debatten om “Dator till alla”-verksamheten – “Vad kostar datorsatsningen” som blev en tändande gnista.

Opinonsyttringen innehåller de mest frekventa argument som används mot att erbjuda varje elev en egen dator i grundskolan. Likt vår egen utbildningsmajor Björklund önskar debattören se bevis för att datorer i skolan ger mätbara (kvantitativa) resultat när det gäller elevernas kunskapsnivå. Debattören menar att nationella prov utgör en indikator på tillägnad kunskap. Låter rimligt, om vi inte beaktar det faktum att redan när vi beslutar vad vi ska mäta/undersöka har vi påverkat resultatet/utfallet! I England, för att ta ett exempel, har nationella prov varit utsatta för kritik. Det visar sig att lärarna tenderar att lägga upp undervisningen så att eleverna ska prestera väl i de nationella proven. Lärarna avviker från utbildningsmålen i kursen till förmån för en formell prestation! Man utbildar eleverna för att klara nationella prov!

Om vi läser den senaste rapporten från försöket “En till En” i Falkenbergs kommun (andra året med en dator till varje elev och lärare) finns exempelvis noterat att eleverna lär sig använda Excel i matematiken. Prövas elevernas förmåga att använda Excel för problemlösning i våra nationella prov? Nej! Men för att svara upp mot yrkeslivets krav (om vi fortfarande anser att produktivt yrkesliv är målet med utbildning) är färdighet i att använda Excel absolut nödvändig. På samma sätt är förmågan att söka information/kunskap snabbt och värdera informationen viktigare än att ha med sig mängder av mer eller mindre oanvändbara fakta i sitt minne. Förmåga att söka och värdera information finns heller inte i våra nationella prov.

Men vi kan väl jämföra Falkenbergselevernas prestationer mot övriga Sverige? Visst, men jämförelsen blir inte rättvis om eleverna från Falkenberg förvägras använda sin dator i provet. Vi vet också att elever som använder dator och internet i vardagen arbetar i sociala sammanhang (läs; grupper). Men de nationell proven är individuella. För att vara konkret; Den skola vi har är uppbyggd för att leverera arbetare till ett samhälle vi inte längre har – industrisamhället! Professor Bo Dahlbom är en av som frenetiskt försökt få omvärlden att fatta att utbildningssystemet inte utvecklas synkront med samhället. I USA hörs samma invändningar mot skolans kunskapsförmedling. Sociala nätverken kommer att förändra lärandet i alla åldrar.

Intressant är att boktryckarkonsten, filmen, TV och Internet mött samma typ av kritik – Lärande får inte vara njutningsfyllt, roligt och avkopplande. Precis som skolfilmen kritiserades för att passivisera och blott förströ eleverna beskylls nu Internet för i stort samma sak. Professor Jeff Jarvis (han med “What Would Google Do?”) har publicerat ett antal roliga, tänkvärda och informativa korta videoproduktioner. En handlar om “våra vanliga invändningar mot Internet”. Jeff Jarvis uttrycker sig mycket bättre än undertecknad här finns hans video om Internet-invändningar.

De senaste forskningsrönen pekar på vikten av förströelse som dagdrömmar i tillvaron för att bättre kunna fokusera på exempelvis problemlösning. Det visar sig att vi ofta “kopplar av” från arbetsuppgifter, skolarbete och problemlösning i allmänhet med dagdrömmar eller annan verksamhet. Det innebär att det kanske inte är så farligt att studenter spelar spel, besöker You Tube, Facebook eller Twitter i sina Laptops under pågående föreläsning. För i perioder av koncentration blir inhämtad information mer bestående. I sammanhanget kan noteras att om vi bara ser till hur hjärnaktiviteten påverkas av datoranvändning tyder rön på att aktiviteten ökar.

I den andra rapporten från Falkenbergsförsöket påpekar författarna att eleverna nu skriver längre och bättre berättelser än tidigare. Den här egenskapen mäts och värderas inte i nationella prov. En annan fördel som framhålls i rapport nummer två är att alla elever blir “sedda”. Blyga elever får en uppmärksamhet som inte uppstår i den “traditionella undervisningen”. Datorer i skolan innebär helt enkelt större, konkret, demokrati. Ladda ner och läs rapporterna från Falkenbergsförsöket och skaffa dig en egen uppfattning.

Hans Renman, rektor för YBC
(fylld av framtidstro – mer än vanligt idag!)


Author: "Hans Renman" Tags: "Uncategorized"
Comments Send by mail Print  Save  Delicious 
Date: Thursday, 19 Nov 2009 21:59

Vi lever i en värld som ska gå under.
Jag har sagt det förr och jag säger det gärna igen.
Vi lever i en värld som ska gå under.

Medan det kinesiska undret övergår alla våra vildaste aningar och de gamla bolagen i väst hamnar i helt andra händer än våra egna och budgetunderskotten skenar så går vi med glada steg till solariet för lite medelhavsbränna, till Akademikliniken för en liten lyftning och köper en platt-TV på avbetalning. Och vi diskuterar minkfarmar och upprörs över indragna bussturer eller ändrade servicenivåer för brevlådetömning.
– Kanske borde vi fundera på helt andra saker? För medan vi debatterar cykelbanor och momsnivåer så sker det en revolution av titanska mått bortom sandlådan.

En gång i tiden så räckte det med att plugga så var man i hamn. Under industrisamhället hade man koll på både nuet och framtiden och tog man bara studenten eller till och med en akademisk examen så var man home safe. Då visste vi vilka jobb som fanns. Vilka branscher som fanns. Vilka karriärvägar som var smarta, vilka skolor som gällde. Och det en människa behövde kunna rymdes i ett normalt privatbibliotek. Det fanns människor som kunde allt. Det fanns ”allvetare” i tiotusenkronorsfrågan på den ena av TV:s två kanaler. Den tiden är förbi. Det var när det fanns utvecklade, rika länder bebodda av vita människor som vi förstod oss på och när det fanns outvecklade, fattiga länder med färgade människor och som vi skakade på huvudet åt. Barbarer…. Kurrekurredutt-ön och hottentotter. Vi var civiliserade och högre stående. Vi hade koll.

Den gamla världen har rämnat. Och egentligen vet vi det men vi gör inte så mycket åt det.
Enklast så.

Halveringstiden för kunskap har minskat. Förr var den en mansålder, men nu är det ett mycket, mycket snabbare förlopp. På t ex Ericsson säger man att halveringstiden på deras kunskap är 18 månader. Dvs: efter 18 månader är det kört, då är kompetensen passé.

Och framtidens jobb finns inte ännu.
Förr, då allt var mer förutsägbart visste man ju i skolan varför man skulle utbilda och till vad. Skolan handlade då om sunt förnuft, disciplin, ordning och reda, utantilläxor och en förberedelse för rutinuppgifter.

Så är det inte längre.

Idag hade jag förmånen att få spendera en förmiddag tillsammans med Kung Carl Gustaf. Han är nyfiken på svensk skola och dess utmaningar i denna nya värld och Rektorsakademien hade ordnat så att han fick en uppdatering på akademiens arbete men också på framtidsutmaingar i stort, behovet av ledarskap i skolan, vikten av mål och visioner i skolan och om YBC som ett exempel på ”ett föredöme” och en skola som ligger längst fram. Det bästa vi har i landet.

Fredrik Svensson talade bl a om halveringstiderna ovan, och om Kinas vision om att bli ”världsledande inom kunskapsutveckling 2020” och om hur man satsar på att förnya och förbättra sitt skolsystem.
Det här är en målsättning att ta på allvar, tänker jag! Och oroas över… För det räcker ju om så bara några promille i Kina blir briljanta, så blir det ändå miljontals briljanta konkurrenter till oss, om man säger så…

Visst, i Kina har man en gammeldags syn på kunskap och skola, det är inget att snacka om: ”We are creating great test takers, but poor thinkers… we have to change that…” sa en kinesisk utbildningsminister nyligen, berättade Fredrik, och visade hur Barack Obama varit väldigt tydlig i var han står i utbildningsfrågan:

Vi ska inte acceptera ett misslyckande. Vi ska återta positionen som No 1 i kunskapskapprustningen. Alla ska avundas USA:s utbildningssystem.
Vi ska träna lärarna.
Vi ska ge högre löner till de duktiga lärarna.
Och vi ska ta bort de dåliga lärarna
.”

Alltså:
Det Obama gör är att han tydligt säger att USA nu ska…
1. Ta upp kampen!
2. Ställa krav!

Hur ser det ut med detta i Sverige?

Jag som enda rektor tillsammans med en grupp från Rektorsakademien hade förmånen att få lufta denna och ett antal andra avgörande framtidsfrågor tillsammans med Kungen: Vilken position vill vi i Sverige egentligen HA i den stora, avgörande framtidsfrågan – kunskapskapprustningen?
Vilken vision för svensk utbildning har vi egentligen hört de senaste åren?

Vi insåg att vi nog egentligen inte har hört någon rejäl sådan vision alls. Och det är inte så förvånande kanske, för det finns en poäng med att vara visionslös:
Har man en vision så FÖRPLIKTIGAR det! Då kan man inte gömma sig. Man måste ge stöd och genomföra saker.
Har man däremot INTE en vision så kan man diskutera detaljer som inte har med kunskapsutveckling att göra (t ex hemfalla åt populism, släcka bränder, göra utspel om kepstvång och om lärares rätt att ta mobiltelefoner, osv).

Inom TänkOm-utbildningarna säger vi: Om vi nu inte vet vilka jobb som finns om 15 år, borde vi då inte – utöver det självklara med grundkunskaper – se till så att elever lär sig…
Anpassningsförmåga
Framtidsorientering
Kreativitet
Problemlösning

Vi brukar ställa frågan: Vilket lärande behöver vi då? Vilka kompetenser och färdigheter?
Här är ledarskapet avgörande för att skapa en rörelse framåt, det är där det startar!

Kungen påpekade klokt att det är viktigt att inte bara fastna i en visions- och pedagogikdiskussion utan att komma ihåg att det är viktigt att ha en visions- och värderingsstyrd skola. (På samma sätt som vi behöver – och nu börjar se en allt mer tydlig trend mot – ett värderingsstyrt näringsliv, med corporate social responsibility, osv.)
Vi konstaterade alla idag att en medveten värdegrund är basen för prioriteringar; det är ett förhållningssätt! När jag berättade om YBC och om hur extremt visionsstyrd skola det är och om hur starkt fokus vi har på just de framtidskompetenser som vi just ringat in, så kändes det än en gång som att YBC är en skola som ligger osannolikt rätt i tiden. För Sverige – i tiden. :)

Dagen med Kungen kretsade mycket kring hur centralt ledarskapet är i skolan. Det kändes lite konstigt, men stort, att få göra detta med landets Kung. Jag är oerhört stolt över YBC en sådan här dag. Och över Rektorsakademien. Och över vårt samarbete med THINK Global School.

Kungen var klok, tycker jag. Och dessutom humoristisk.
Roligast idag var ändå att Kungen på slutet aviserade att han gärna ville besöka YBC. Det ska vi givetvis ordna!

Vi skakade hand efter lunchen och sa hej då, men tillade båda två ”på återseende”.

Hans Renman, rektor för YBC
(och nybliven rojalist :)


Author: "Hans Renman" Tags: "Uncategorized"
Comments Send by mail Print  Save  Delicious 
Date: Thursday, 19 Nov 2009 17:43

Det är några kommuner och ett par friskolor som är riktigt duktigt på G med det nya lärandet och en omdefiniering av svensk skola och dess undervisningsformer. Vi talar om Nacka (givetvis! :) ), Västerås och Mälardalsregionen, Haparanda, Umeå, Göteborg, Malmö och Falkenberg. Några av dessa + Pysslingen och Viktor Rydberg är inbjudna av Nacka kommuns Stadsdirektör Lennart Jonasson till YBC nästa vecka för att bilda nätverk, initiera gemensam forskningsinsats, mm. – Formera trupper, lite grann! :) Det är en spännade resa som börjat! Vilka vill vara med i början av tåget?

Att just Falkenberg blev årets IT-kommun var extra kul. De har verkligen varit moderna och offensiva i sitt strategiska tänk kring IT, med kloka och öppna lösningar. Här kan svenska kommuner lära mycket!

Fredrik Svensson, på den tiden då han hade tuppkam (eller nåt ditåt)Fredrik Svensson på Rektorsakademien har redan kommenterat Falkenberg pris bättre än jag. Så här skriver han på sin blogg:

”Det var så skönt att se att Falkenberg blev Sveriges IT-kommun 2009. Och att skälet var satsningen på det ”nya lärandet”. Priset delades ut igår på kvalitetsmässan i Göteborg. Så Falkenbergarna kan nu sträcka på sig ordentligt och konstatera att det lönar sig att våga bryta mönster och följa sin egen väg i skolutvecklingens tecken. Hoppas nu bara att fler stimuleras av deras bedrift och att Svensk skola genom det kan utvecklas mot en skola i verklig världsklass. Det är nämligen det som Sverige behöver om vi ska ha en chans att utveckla eller behålla vårt nuvarande välfärdssystem.”

Hans Renman, rektor för YBC
(som just nu gillar Steve Dobrogosz nya skiva ”Golden Slumbers”, med sina vådliga, vackra, jazziga Beatles-improvisationer på flygel)


Author: "Hans Renman" Tags: "Uncategorized"
Comments Send by mail Print  Save  Delicious 
Date: Tuesday, 17 Nov 2009 22:20

Nyligen hade jag äntligen möjligheten att först få träffa och sedan också lyssna på Richard Gerver, fd rektor – numera internationell celebritet, konsult och föreläsare kring skolutveckling, accelerated learning, mm. Han är helt enkelt ”one of the most innovative and inspirational school leaders of our time; highly creative, people centric and fun”.
Richard Gerver
Gerver är kompis med Sir Ken Robinson och likt honom ”spending the time travelling globally around the world”. Vi kunde båda snabbt enas om att DET lät som ett ganska OK uppdrag… :)
Gerver är en före detta skådespelare, och alla ni som hört mig dra parallellen mellan rektorns jobb och regissörens och mellan lärarens jobb och skådespelarens och skolans och teaterensambelns vet att jag uppskattar den bakgrunden – Gerver är en LYSANDE talare!

Han har stark trovärdighet i sitt budskap i och med att han för ett antal år sedan tog över och i grunden lyckades förändra en problemskola i England.
Den skolan hade ca 500 elever och hade stora problem. De lokala myndigheterna ville stänga skolan. De sa: ”Det finns inget att göra. Eleverna är omöjliga att få att lära sig nåt. Och lärarna är omöjliga att leda”.

Gervers inställning var en annan. Hans starka tro på pedagogikens och individens kraft och på nödvändigheten av ständig utveckling gav honom ett kraftfullt förändringsverktyg:
”Jag har aldrig någonsin mött en enda lärare som valt jobbet för att de vill jävlas med barn eller som hatar barn. Tvärtom: Lärare har enorma kunskaper! Enorma kunskaper! Det finns ”truly great teachers”. Det finns lärare som kan lyfta lärande till en konstform!”

Men Gerver sätter fingret på en viktig problempunkt: ”Where did their passion go?” Why so bitter? Why so miserable?”
Gervers svar är tydligt: England har varit besatta av academic standards i årtionden. Resultat är det enda som räknas! ”We are obsessed by readable data!” (Detta trots engelskmännen medvetenhet om sitt eget talesätt: ”A pig doesn’t get fatter buy weighing the pig”…)

Nåväl, Gerver menar att det är bara examensresultaten som räknas i engelska skolor. Det är det enda lärare har för ögonen och det enda som skolorna värders utifrån. På den skola som Gerver tog över hade man till och med tagit bort trevliga saker som julavslutningar och idrottsdagar för att få mer tid till att klara av proven. Men resultatet var katastrofalt – man skapade ett isberg. Det som gjorde skolan stabilt och förankrat vittrade bort medan det som syntes, toppen, växte. Och då blev det ojämn balans. Det här gjorde att passionen försvann, och det är den som är basen menar Gerver. Lärarna gjorde inte det de var passionerade för, nämligen att skapa magi i lärandet, att få fram frågvishet, i upptäckande, att få eleverna att äta ur handen på dem.

(Och ändå är det typiskt för lärare – särskilt de duktiga – att de aldrig är nöjda. Det finns alltid någon eller några elever som man inte är nöjd med. Som inte gör som de blir tillsagda, som lever i sin egen bubbla. Elever där man som lärare känner att man kunde gjort mer. Eller så är det någon detalj i lektionsupplägget som falerade… Det är alltid nåt.)

Gerver drog en kraftfull metafor, som jag sedan dess har använt då jag leder TänkOm-utbildningarna:

Han berättar om flugan mot fönstret som frenetiskt surrar och surrar och som kämpar för att komma ut, men som kommer att dö av detta – bara på grund av sin rena instinkt, av sin obönhörliga vilja att söka sig mot ljuset.
Men tänk om flugan hade förmågan att stanna upp och tänka: ”Tänk Om det finns ett ANNAT sätt?” (Det flugan inte vet är att det finns en öppen dörr tio meter bort..)
På samma sätt arbetar rektorer idag: Skolor måste lösa all världens kriser, alla problem, nå alla mål. Och det gör att rektorer och lärare blir som flugor mot rutan. Vi tror vi gör det som förväntas av oss. Vi är committade, lojala, kunniga, plikttrogna och följer regelboken till punkt och pricka. Vi surrar och surrar och surrar mot rutan. – Men vi kommer att ta livet av oss mot den där rutan.

Gerver säger:
Stop buzzing for a while!
Vi är i en kritisk fas i världen!
Vi måste förändra hela synen på vad utbildning ÄR!
Vi förbereder elever för en värld som inte finns längre!
Skolor måste vara annorlunda!

Teknologi och förändring har tagit över utvecklingen. Vi i skolan har varit vana vid att vara de som leder. Men nu kämpar vi för att komma ikapp.
80% av jobben som de som nu börjar skolan i västvärlden kommer att få finns inte idag.
Förr gällde: ”Plugga hårt, få bra betyg, kom in på universitet och få jobb för livet.”
En tredjedel av de som tog examen från engelska universitet förra året har ännu inte jobb… Och av de som examinerades alldeles innan sommaren -09 är det två tredjedelar!
Vi som är vuxna nu är vana vid att ha 3-5 jobb under en livstid.
Men dagens unga kommer att vara ”self employed”. De kommer lätt att ha 18-25 jobb. De är redo att resa jorden runt för att få de jobb de vill ha….
Ska dagens unga blomstra i denna framtid måste vi förbereda dem för den. DET är skolans viktigaste uppgift idag!

Gerver menar att dagens unga mycket väl kan vara den mest briljanta generationen någonsin, med den mest makalösa potentialen någonsin. Det håller jag med om.

Hans Renman, rektor för YBC


Author: "Hans Renman" Tags: "Uncategorized"
Comments Send by mail Print  Save  Delicious 
Date: Saturday, 14 Nov 2009 20:26

Nästa vecka är det dags för Gymnasiemässan i Älvsjö, igen!
IMG_0890
Jag har varit med på mässan sedan 2003 och den har vuxit både i betydelse och storlek sedan dess. I år är det en ny hall som gäller, men YBC håller fast vid sitt lite speciella, ultradesignade koncept med stor, hög och kritvit monter, med MASSOR av egna elever på plats. Skolorna som ställer ut brukar alltid försöka ha med några elever, så därför ser man alltid tre, fyra elever i varje monter. När jag frågar YBC-eleverna om de vill vara med så svarar 90 st (!) att de GÄRNA vill det. Så därför är YBC-montern alltid väldigt full med entusiastiska elever! Kom och besök oss!
(YBC-Eleverna får dessutom genomgång i förväg på hemmaplan i mäss-know-how, säljträning, kundbemötande, FAQ, mm, så att de kan göra tiden i montern effektiv och positiv.)

Vi jobbar ganska hårt med reflektion på YBC. Dels för att det är en central kompetens att ha med sig i livet i största allmänhet. Dels för att det är en av våra prioriterade Skills, jämte Kreativitet, Affärsmässighet, Självkänsla & Självförtroende, Kommunikativa förmågor, m fl.
”Varför gör vi som vi gör? Hur blev det? Kan vi göra på annat sätt?” osv… – Det är vanliga funderingar på YBC.
bild6
Emma Rosén, Teamledare på YBC tipsade mig nyss om en av YBC:s elever i åk 1 som på sin blogg reflekterat kring hur det är att gå på YBC. (Läs för övrigt gärna Emmas utmärkta blogg HÄR!)
Kika gärna på hans tankar HÄR.

Ibland tänker jag:
Om ALLA elever i Sverige alltid kände samma entusiasm och positiva feeling för sin skola och utbildning som YBC:s elever – hur starkt skulle inte Sverige bli?

Hans Renman, rektor för YBC


Author: "Hans Renman" Tags: "Uncategorized"
Comments Send by mail Print  Save  Delicious 
Date: Thursday, 12 Nov 2009 18:53

Svenska ambassaden i London står som värd för ett specialprogram för förvaltningschefer
och förtroendevalda som deltar i tidningen Datorn i Utbildningens resa till världens största IT-mässa, BETT, i London i januari 2010. DiU och ambassaden har dragit ihop en minst sagt imponerande startelva, som redan på pappret lovar att leverera en minst sagt spännande dag! Se nedan!
big-ben-picture-2
Chefredaktören Peter Becker frågade mig igår om jag kunde tänka mig att ställa upp som konfrencier för detta specialseminarium. Och det kunde jag! – Jag är ju ändå där den veckan för att föreläsa och leda seminarier för Europeiska Apple resp Building Schools of the Future-organisationen.

Så här skriver DiU på sin webbplats om detta seminarium.

Seminariet kommer att ha både ett nationellt och ett internationellt perspektiv och bland de internationella föreläsare som kommer att medverka finns bland andra:

Bruce Dixon, Australien som är en av grundarna av Anytime Anywhere learning och har ett förfutet som lärare, rektor och har varit delaktig i genomförandet av olika 1-1-projekt runtom i världen. Bruce medverkade
också på konferensen Framtidens lärande i Nacka 2009.

Rachel Wolf, Storbritannien, driver New Schools Network och var dessförinnan rådgivare åt konservativa partiet i skolfrågor. Hon har också jobbat för Londons spektakuläre och intressante borgmästare, Boris Johnson.

Vanessa Pittard, Storbritannien är forskare och ansvarig för frågor kring bedömning och utvärdering på Becta, som
arbetar med den strategiska utveckling av informationsoch kommunikationsteknologi i lärandet tillsammans med
Storbritanniens regering. Becta gör bland annat undersökningar kring IT-användning i skolor i Storbritanniens på uppdrag av regeringen.

Francesc Pedró, forskare och analysansvarig för bland annat OECDs stora studie The New Millenium Learner.

Lizbeth Goodman, Strobritannien, mediepro!l, professor och chef för forskningsinstitutet SMARTlab Digital Media Institute & the MAGIC Multimedia & Games Innovation Centre.

Det låter väl som a nice day and an interesting assignment, indeed, don’t you think? :)

Hans Renman, rektor för YBC
(Som tipsar om ”Hollywood Mon Amour”-skivan. Leta upp den på iTundes eller på Spotify. Perfekt för mörka höstkvällar.)

Author: "Hans Renman" Tags: "Uncategorized"
Comments Send by mail Print  Save  Delicious 
Date: Thursday, 05 Nov 2009 08:48

Jan Björklund satt i en debattsoffa på TV igår igen och sa ännu en gång ungefär att ”lärande ska göra ont”, att det ”ska vara svårt i skolan”, osv. Var är hans feeling för lustfyllt lärande? Varför saknas förståelse hos honom för hur fantastiskt mycket bättre resultaten blir om man som pedagog lyckas skapa lustfyllda lärandesituationer? Han är ändå landets högsta beslutsfattare inom skolan?

Alldeles nyss presenterade Svenskt Näringsliv en Temo-undersökning som visade vad svenska 18-åringar tänker om framtiden och jobb. Och tänk, de är positiva! I och för sig är de oroliga för att inte kunna få ett bra jobb men framtidstron är trots det stark: 60 % av 18-åringarna är optimistiska inför framtiden. Och vad hoppas man på av sitt framtida arbete? Naturligtvis att tjäna pengar, men lyssna nu, Björklund: intressanta arbetsuppgifter och trevligt på jobbet är viktigast! .80% av ungdomarna vill hellre ha ”utvecklande och roligt” arbete än ett ”säkert och tryggt”.

B_1215254

Arbetsglädje på YBC


Vem tror att inte samma sak gäller för skolan?
Med 18-åringarnas ord kan drömskolan beskrivas som ”en trevlig plats där man utvecklas och har roligt och har intressanta arbetsuppgifter och där man också får ut något för sina arbetsinsatser.”

Hans Renman, rektor för YBC
(som just nu är i Göteborg för att leda Apple- & Rektorsakademien-kursen ”TänkOm”, för skolledare som vill förändra sin skola)

Author: "Hans Renman" Tags: "Uncategorized"
Comments Send by mail Print  Save  Delicious 
Date: Wednesday, 04 Nov 2009 09:55

Idag ber jag att få visa hur en av årets ettor på YBC skriver i sin blogg om hur det är att arbeta digitalt, med en egen dator i undervisningen. Nedanstående text är en härlig reflektion från en ung elev, som väl utan tvekan kan sägas ha MVG i pedagogisk reflektion: OBS att hon har gått på gymnasiet i några veckor bara… Och att hon ger den jönsiga (m)-ordföranden i Trelleborgs utbildningsnämnd (!) svar på tal (ni vet, han som tycker att man ska kasta ut alla datorer från den svenska skolan…).

Vad innebär det att ha tillgång även till det virtuella klassrummet?
Vad är det positiva med att man kan kommunicera även online med andra elever och lärare?

Ayla 2

Ayla Yasemin Löfving


tisdag, 2009 november 03
Det så kallade ”virtuella klassrummet” eller det intranät vi på YBC gymnasium har tillgång till via skolans huvudsakliga hemsida ger oss elever många olika fördelar. Vi har hela tiden insikt i vad som händer i skolan- även när vi inte befinner oss i den.

Tiden då borttappade häften med uppgifter inför ett prov eller projekt innebar panik, ångest och sömnlösa nätter är officiellt över! Vi slipper dessutom att i klassrummet sitta och tänka ”Vad är det vi håller på med egentligen? Jag förstår ingenting.” Alla har lika stora möjligheter att lära sig och ha obegränsad koll på vad som händer i skolarbetet även de vars starkaste sida inte är att koncentrera sig på lektionerna då lärarna har genomgångar. De som inte förstått eller helt enkelt inte lyssnat på vad läraren sagt under lektionen kan snabbt och enkelt klicka sig in på intranätet och kika på vad som hänt inom alla de olika kurserna vi läser. Detta resulterar i ett plågsamt slut för de gamla, trogna bortförklaringarna till lärarna om att ”Jag var sjuk”, ”Jag visste inte” ”Du sa inte…” eftersom man hela tiden har tillgång till sin dator samt till hemsidan var man än befinner sig och hur man än mår. Det kvittar om man inte förstått eller inte lyssnat på läraren eftersom allt vi gör på lektionerna läggs ut på intranätet.

Självfallet är fördelarna för eleverna också mycket stora, bland annat så får alla samma möjlighet att hela tiden hålla koll på planeringen och alltid vara förberedda inför lektionerna i de olika kurserna och därmed blir klassens ”pluggis” inte längre ensam om att räcka upp handen på lektionerna då läraren ställer frågor, utan de andra i klassen gör detsamma!

Förutom sidorna om kurser så finns ju också exempelvis en YBC-mail där lärare och elever ständigt kan hålla kontakten. Detta gör att vi har betydligt mycket bättre kommunikation mellan elever och elever samt mellan elever och lärare eftersom man snabbt och enkelt kan kontakta dem via mail i stället för att behöva springa runt och leta efter personen i fråga. För att inte tala om då man behöver ta kontakt med någon lärare utanför skoltid, det är i princip omöjligt i vanliga fall och detta säger jag av personliga erfarenheter! YBC-mailen gör det möjligt för oss att snabbt och enkelt kunna kommunicera med varandra samt att effektivt kunna lösa problem om något uppstått.

Allt vi arbetar med i skolan, allt vi skriver och läser gör vi på våra datorer. Alla har vi dessutom en kurssida där vi har en sida för varje kurs. Vi lägger in alla våra arbeten och uppgifter på den här sidan vilket underlättar det markant också för lärarna i deras arbete. Tiden för högar av papper är numera passé. En revolution för skolan är här, katederundervisningen är över och YBC har ett stort försprång i den modernisering som så småningom andra skolor nödvändigtvis kommer att behöva genomgå för att kunna konkurrera på marknaden.

Vår skola ligger definitivt ett steg före när det kommer till att införa teknologi som ett hjälpmedel i utbildningen och hjälpmedel är enligt min mening det minsta man skulle kunna kalla det. Tillgången av dator och till vårt intranät underlättar det mycket för mig i min vardag, det gör livet lättare helt enkelt!

Ayla Löfving

Author: "Hans Renman" Tags: "Uncategorized"
Comments Send by mail Print  Save  Delicious 
Date: Tuesday, 27 Oct 2009 01:15

Du kan för i helvete inte tanka V-Power i den här bilen.
Det är bara Petter som har råd med lyxsoppa på väg upp till Åre.
Vanlig 95 duger.
Vi kör lågoktanigt ikväll.

När vi verkligen älskade varandra, på det där manliga sättet, behövde vi aldrig säga det. Nu, när vi behöver höra det svänger vi ut från macken med nå’t skämt om norrmän och sedan så är vi ute igen.

Hur många gånger har vi inte kört på den här vägen som ibland varit vägen hem, ibland vägen upp, norrut, mot snön, och ibland bara för att hämta, lämna. Märsta, Sigtuna, Arlanda.
Shape of my heart.

Dina barn har växt. Du berättar stolt om deras framsteg och jag lyssnar och tror att jag nog bryr mig men den ende jag bryr mig om är du och vem du är, var.
Framrutan såsar hela tiden igen.
”Spolarvätska kommer från Satan själv” säger jag men du tycker verkligen, verkligen att det luktar gott och därför tänker jag diagnos och tourette men säger inget utan ler gåtfullt och trycker ned fönstret försiktigt och ser ut på blöta uppländska fält som ser ut att be om vår, sol och det gör vi också men ska bara ro den här vintern i land och vi låtsas att inget hänt sedan sist, men det har det, såklart.
Fields of Gold.
Arlanda.
Belysningen upphör och vi åker in i mörkret.

Kan man sakna någon rent fysiskt frågar jag men dina svar är hela tiden på ironiscenen och jag tänker att rädslan för allvar har verkligen skadat oss för evigt.
You don’t have to wear that dress tonight tänker jag och tänker på dig därhemma, bakom oss, på Drottninggatan fyra trappor, i Strindbergshuset, mitt i stan.
Mer i city kan man liksom inte komma när man kan se Hötorget från sovrummet. Vad gör du nu? Och svartsjukan skjuter in ett blankt svärd in i magen.
Vi byter Pretenders mot U2, mot Simple Minds, mot Prince, mot Police och byter till Dire Straits, skitmusik från 80-talet, och hamnar i en debatt om Michael Jackson egentligen var nåt att ha men enas till slut om att han var en jävla flopp, fast bra på att branda sig och på att dansa.

Uppsala blev aldrig så bra som när de tog bort rondellerna och trafikljusen säger vi och garvar och du upptäcker att det faktiskt går att röka i bilen i 120 om man bara står ut med att hålla handen långt utanför fönstret i kylan och fälten är kvar därutanför med jord, jord och jag tänker att nu är det Uppsala. Måste hålla andan inne varje gång ett litet tag och fundera på om det är plus eller minus men som alltid vinner minus. Jävla akademikerstad.
Ligg i den vänstra filen.
Kör om!
Har aldrig varit fartkontroll här, och kommer aldrig att vara.
Det här är en höghastighets-förbifart. 180 är lagom.
Du är kvar därhemma och I’m mad about you.

Den lånade Nissan Micra- och Volvo 142- tiden är över. Nu är det tjänstebils-Volvo som gäller.
Månatlig maintainance och ett bekymmersfritt bilägande. Vi är inga barn längre. Här har det gått bra och vi är på väg upp, norrut, nu igen, och resan har vi alltid gillat, nästan mer än målet.

Någon gång ska vi verkligen tala med varandra men ikväll kör vi med helljuset på upp mot norrlandsgränsen och mörkret fladdrar förbi längs bilens sidor. Krispigare kyla nu. Bakrutorna får blommor och du vrider upp volymen när Sting och Clapton säger att It’s probably me.

Ligg kvar i vänsterfilen.
Allt kan ta slut när som helst.

Vad blev det av Candy Dulfer? säger du och jag tvingas minnas och hon var ju oåtkomlig i sin sexighet och magnifika stjärnstatus. Drottningen.
Sedan kom det andra.
Nathalie Imbruglia.
Sophie B. Hawkins.
My God! Hur hon etsade sig fast!

Och sedan kom förra hösten och allt föll samman och hon bubblade upp från ingenstans och vi tror båda två att det som kändes en gång stannar för evigt. Stort som smått.
Och det märkliga kinabygget till höger fladdrar förbi och vi kör tysta över Dalälven, som i andakt.
”Hemma” tänker vi. ”Hur var det nu? Är det sant att det inte finns några adelsmän i Norrland?” säger vi och har redan glömt Stockholm.

Du har kvar ditt gamla, jag lämpade mitt överbord. Mitt bultande hjärta och min passion är en hemlighet på resan. Dina tillkortakommanden och framgångar känner jag väl till, redan vid Haga Norra.
Vi kör under tystnad i omkörningsfilen, mot Tönnebro.
Lågoktanigt.

Det vi hade har alltid varit bly i botten. De dockor vi är böjer sig och tittar glatt upp igen. När vi kissar utanför Norrala knäpper det i bilen och det knastrar under våra fötter. Vintern är på väg. Minus nu.
Stjärnklart.
Och det luktar gott.
Eller inget, egentligen.
Här öppnar sig Sverige. – Skogarna. Vattnen. Fjällen. Det vilda.

Vi håller till vänster.
Kör om.
Kör för fort.
Käkar Gott & Blandat ur en svåröppnad påse.
Skogen böjer sig över bilens ljuskäglor och vi åker som i en tunnel, på väg uppåt, norrut. Tillbaka.

Vi stannar till igen på en P-plats.
Vi vet båda två att nödigheterna bara är fejk. Vi vill bara komma ut igen, stanna till i mörkret och kylan och höra musiken i bilen på lite avstånd samtidigt som vi får fyllas av kylan, som nu är potentare, aggressivare.
Stjärnklart nu. Nästan fullmåne.

Vi tittar på himlen och sedan på varandra. Tänker nåt men byter sedan chaufför och svänger ut igen på vägen. Inte många mer än vi ute.
Vi håller till vänster.
Kör om.
Kör för fort.

Timmerbilar.

A thousand years.
A thousand more.
A thousand times.
A million doors to eternity.
Ligg kvar i vänsterfilen.
Allt kan ta slut när som helst.

Jag längtar nästan smärtsamt mycket efter L. Vi snackar om henne. Du har svårt att vara allvarlig. Jag med. Det blir gärna så.
Jag förtjänar inte henne säger jag.
Jag förtjänar ingenting säger du.
Vi är dåliga ikapp ett litet tag.
Sedan bättrar vi oss.

Vi kör.
Mörka vägar.
Stängda restauranger.
Konfliktfritt.
Sverigedemokrat-fritt.
Hells Angels-fritt.
Fritt från allt. Bara lador. Trafikljus. Statoilmackar med videouthyrning. Sibyllakök.
En timmerbil.

Vi har talat klart.
Vi har kretsat runt det viktigaste länge.
Hur viktiga vi varit för varandra.
Hur de tidiga åren virade varv, på varv, på varv runt om oss.
Kvällar i barndomskällare. Gillestugor.
Stulen sprit. Rökning. Camel.
Du röker reflexmässigt ut genom fönstret och vi snackar vidare om det som härdade.
Förlusterna. Rollerna. Tempot. Optimismen.
Att allt var på skoj.

Glada Hudik.
Hela tiden en fot på pedalen.
Alla städer passeras numera utanför stadskärnan.
Glada Hudik gläds utan oss ikväll.

Vi garvar åt hon vars namn vi inte minns men vars kropp vi så gärna ville ha.
Vad hette hon?
Vi minns mest varandra. Grabbarna. Festerna. Fjällresorna.

Vi kör vidare uppåt, norrut.
Bara massa skog nu. Asfalt. Vi kör på hög höjd över gamla kalhyggen.
Vi anar havet till öster, i mörkret.
Inbillar oss ljus från ön där A bor. Tycker oss ana slalombacken långt där framme.
Kyrkan.
Börjar casha in industrierna. Oljedepåerna. Bukten. Nedlagda tennisbanor. Nya trafikljus.

Ett speciellt ljus över Norrlands enda stad flammar lite osäkert över himlen.

Vi framme.

Author: "Hans Renman" Tags: "Uncategorized"
Comments Send by mail Print  Save  Delicious 
Next page
» You can also retrieve older items : Read
» © All content and copyrights belong to their respective authors.«
» © FeedShow - Online RSS Feeds Reader