Imorgon 9 januari 2008 läggs den här webbplatsen ner, men bloggen Unga nätkulturer lever vidare på KK-stiftelsens webbplats, www.kks.se. I fortsättningen hittar du min blogg här: http://www.kks.se/unganatkulturer.   RSS-flödet för bloggen på www.kks.se är http://www.kks.se/templates/Blog/BlogRssProvider.aspx?id=11872   Läs mer om nedläggningen av Kollegiet på http://www.kks.se/templates/ArticlePage.aspx?id=11703   Jag är övertygad om att 2008 kommer att bjuda på många ämnen att blogga om.   Vi ses på www.kks.se !

  De senaste månaderna har det skrivits spaltmetrar om att antalet skolbränder i landet ökar. Bl a berättade TV4-nyheterna veckan innan jul att 400 skolor brunnit i Sverige under året. Då kände man ändå inte till att ytterligare ett 40-tal skolor skulle brinna under jul- och nyårshelgerna. Det är det osannolika och fasansfulla siffror. Nästan tre skolor om dagen.   Mycket få av de artiklar jag läst spekulerar över orsaken. Ett undantag är Björn Björkman på Svenska Brandskyddsföreningen som i ett inslag i SVT först konstaterar att gärningsmännen är nästan uteslutande ungdomar - både killar och tjejer från alla samhällsklasser. Sedan funderar han över att antalet bränder stiger under skolloven. Orsaken, tror Björn Björkman, är att ungdomar med problem då har färre vuxna att prata med och att det inte finns några öppna samlingslokaler för ungdomarna.   Jag gissar att en grundförutsättning för att tända på en skola är att man inte upplever den som "sin". Man bränner inte ner något som man upplever som "sitt eget". Någonstans indikerar fenomenet att dessa ungdomar uppfattar skolan "de andras", dvs "de vuxnas".   Den goda skolan handlar om mötet mellan den unges nyfikenhet på livet och den vuxnes erfarenheter och kunskaper. En förutsättning för att detta möte ska ske är att vuxenvärlden försöker förstå den generation som idag befolkar våra klassrum. Att känna till deras digitala kulturer är en viktig del av denna förståelse.   Bråttom är det också!   Det brinner bokstavligen i knutarna!

  Ungdomar som ofta spelar dataspel dricker mindre alkohol och är mindre stressade än icke-spelande jämnåriga. Samtidigt vet vi att killar mår bättre än tjejer. Ge era döttrar ett datorspel istället för Veckorevy-prenumerationer.   Det julklappstipset fick vi av Aftonbladet i veckan. Notisen fanns på sidan två. Den är tre meningar lång och citerad i sin helhet.   Min analys av denna text lyder så här .   Den första meningen relaterar till en antologi om ungdomar och datorspelande som Ungdomsstyrelsen just presenterat. Den säger att "unga som spelar datorspel dricker mindre alkohol, stressar något mindre och idrottar i lika hög grad som andra ungdomar".   Den andra meningen relaterar också till Ungdomsstyrelsen och en ny fokusrapport om ungas hälsa och utsatthet. Den säger att "generellt mår unga kvinnor sämre än unga män ".   Den tredje meningen ser jag som Aftonbladets egen själkritiska slutsats av dessa båda rapporter. Genom sin ensidiga kritik av nätet och dataspelen har man låtit andra ungdomsmedier förskjuta sina värdeskalor i tysthet. Den kritiska granskning som varit befogad när det gäller hur de påverkar våra barn och ungdomar har därmed uteblivit.   Det är en mycket välkommen självrannsakan!

  7 av 10 lärare i den svenska skolan har någon gång varit med om problematiska situationer i samband med internetanvändande i skolan. Det visar en undersökning bland låg- och mellanstadielärare som Synovate Temo utfört på uppdrag av Microsoft där man har intervjuat 320 lärare som har elever i åldrarna 6-12 år.   Visst kan man reagera på att 21 procent av lärarna anser sig ha mindre kunskap om Internet än sina unga elever, men i övrigt är det svårt att relatera till de siffror som presenteras. T ex betyder 7 av 10 förmodligen att mycket få förskollärare upplevt problemen, medan mycket få lärare till 12-åringar inte upplevt dem. Men vad betyder det t ex att 6 av 10 vill ha filter för att spärra vissa sidor? Visst kan man sympatisera med denna önskan att skydda barnen från världens ondska, men hur många skulle hålla fast vid den åsikten om man kände till frågans alla mångfacetterade och komplexa aspekter?   Den frågan ger inga enkäter svar på! Därtill krävs djupare studier dvs forskning.   Så här kommenterar Elza Dunkels detta i sin blogg .   Varför inte satsa pengarna på forskning istället? Nu skiljer jag alltså mellan forskning och undersökningar. Forskning går djupare och har ett kritiskt förhållningssätt medan undersökningar av denna typ beskriver eller dokumenterar en liten del av verkligheten...  ...sen blev det än mer uppenbart för mig att det har utvecklats sätt att prata inom vuxenvärlden om unga och nätet och att argumenten som används inte alltid baseras på kunskap utan även på tyckande. Utan att vi ens har definierat ord som säkerhet kan man säga saker som att vi måste höja säkerheten, t ex.   Studier har vi så det räcker!   Nu väntar vi på forskningen!

  Den virtuella världen håller på att bli en maktfaktor som utmanar den verkliga. Nyligen var det bloggarna som stod i centrum och som kunde avsätta ministrar. I dag är det i de sociala nätverken som YouTube, MySpace och Facebook där slaget om presidentposten i USA avgörs. I morgon blir de virtuella världarna som Second Life de nya arenorna för maktkampen.   Så presenterar SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, Bengt Wahlströms nya bok Guide till det virtuella samhället. Den beskriver de fyra arenor som för närvarande bildar basen för denna digitala värld: bloggarna; de sociala nätverken som MySpace, YouTube och Facebook; de virtuella världarna med Second Life i spetsen, samt de kollaborativa systemen som t ex Wikipedia. I boken funderar man sedan vidare kring hur dessa arenor påverkar vår vardag - från politik, kultur och media - till vård, utbildning, finans och handel.   Riksdagsledamoten Anna König Jerlmyr är en av dem som intervjuas i boken. I sin blogg förutspår hon att vi i framtiden "kommer att förlägga mycket av presskonferenser i Second Life, att vi har interna provval på nätet, att det kommer att ske en partiledarutfrågning i samarbete med t ex TV4 och YouTube och att mycket av personvalskampanjerna och partikampanjerna kommer att förläggas på nätet".   Efter en vecka med många svarta rubriker kring ungdomar och datorer känns det befriande att berätta om något som betonar den positiva potentialen i de unga nätkulturerna.   Att balansera mellan problemhantering och möjlighetsorientering är en svår konst!

  Extremt våld är vardag för unga på nätet, ropar DN ut i en omskakande artikel. Man berättar att vissa webbplatser på internet är "specialiserade på grovt våld och pornografi. Där trängs filmsnuttar som skildrar brutala övergrepp och mord med rullande samlagsfilmer" och att "varje dag tittar många tusen tonårspojkar i Sverige på avrättningar, tortyr och grova våldtäkter i kombination med hårdporr på Internet".   Artikeln beskriver en fasansfull verklighet. De exempel man lyfter fram i en angränsande artikel är helt korrekta. Man kan bara känna avsky, förfäran och fasa.   Det artikeln inte poängterar är att det är vuxna som står för det grövsta våldet i samhället - att filmerna har producerats av vuxna - att det är vuxna som agerar framför kameran och att det är vuxna som står bakom den. Med hjälp av teknik som vuxna skapat lägger vuxna ut materialet och till dess att någon bevisar motsatsen hävdar jag att det är vuxna som är de stora konsumenterna.   Ändå beskrivs det som ett ungdomsproblem? Är det verkligen rättvist?   I artikeln sägs t ex att "det är främst pojkar i de yngre tonåren" som besöker dessa sajter och man förtydligar med att säga att "det är främst problemtyngda killar som söker sig till medievåldet".  Samtidigt säger man att "den största webbplatsen med detta innehåll besöks varje vecka av personer vid omkring 400.000 olika datorer i Sverige".   Nej, det finns inte 400.000 problemtyngda killar i de yngre tonåren i det här landet. Totalt finns det runt 200.000 i grabbar i åldern 13-16 år. De flesta av dem mår alldeles utmärkt och det är sannerligen inte deras främsta fritidssyssla att dagligen kolla in den här typen av material.   Själv har jag sett så mycket att jag vet vad jag talar om. Det är kanske rimligt och det har många tonårsgrabbar också gjort. För mig har det inneburit att jag i fortsättningen undviker den här typen av material. Skälet är enkelt. Det är så fruktansvärt obehagligt och omskakande. Jag försöker undvika att må dåligt.   På samma sätt resonerar den stora merparten av våra tonårsgrabbar!   Eller?

  Vad gör de egentligen framför datorn? Varför kan de inte sluta spela och äta tillsammans med familjen? Hur ska de orka med skolan när de spelar hela nätterna?   Dessa frågor har varit utgångspunkten för Medierådets nya rapport Att leva i World of Warcraft av Jonas Linderoth och Ulrika Bennerstedt vid Göteborgs universitet. Den belyser problem och konflikter kring spelandet och ger nya infallsvinklar på dess drivkrafter. Rapporten bygger på intervjuer med ungdomar som ägnar mycket tid åt spelet. Genom deras berättelser träder bilden fram av spelandets sociala sida. Rapporten visar också att traditionell beroendeforskning knappast kan tillämpas på en medieform som WoW. Den går heller inte att likna vid gamla medier som tv eller vid spel om pengar.   - De problem som många familjer upplever kring omfattande dataspelande är påtagliga och ska tas på allvar, menar Medierådets chef, Ann Katrin Agebäck, på rådets hemsida. Men debatten behöver nyanseras. En del av problembilden är föräldrarnas bristande kunskap på området och att de inte värderar dataspelande som en bra fritidssysselsättning.   - Varför abdikerar så många föräldrar från att engagera sig eller ställa krav kring en lagsport som dataspelande, medan de tar sig tid att följa med på träning och matcher och lära sig spelreglerna på fotbollsplanen, undrar Ann Katrin.   Eller som hon skriver tillsammans med Medierådets ordförande Inger Segelström i en debattartikel i Aftonbladet; Hur skulle det sett ut om Zlatans mamma krävt att han skulle avbryta spelet mitt i en match för att de ska åka och hälsa på mormor?   Dataspelandets har sociala sidor som liknar lagidrotten.   Det måste man inse för att förstå dess drivkrafter.  

  I veckan presenterade Vetenskap och Allmänhet en studie kring ungas attityder till kunskap. Där uttrycks oro inför ungdomars minskade intresse för vetenskap och forskning och på det tillhörande seminariet funderades det kring hur man ska komma tillrätta med detta.   - Den som vill nå fram till unga bör spela på deras "hemmaplan" och en av de viktigaste  arenorna är utan tvekan Internet, menade Karin Hermansson, utvecklingschef VA, som ansvarat för studien.   Det är en klok slutsats. Generationerna måste mötas och nätet är en given arena.  Samtidigt är jag inte lika orolig som somliga var. Dagens ungdomar är visst intresserade av att kunna saker, men dessa kunskaper är kanske inte alltid identiska med det skolan förmedlar och mäter. Och inte heller med vad vuxenvärlden uppfattar som viktigt. Lite ödmjukhet är nog ändå på sin plats. Kanske är det så att vi i ungas alternativa kompetenser hittar viktiga nycklar till framtiden. Ömsesidigheten kanske borde vara större. Vuxenvärlden borde med större nyfikenhet närma sig de unga.   Om man skall föra en människa mot ett bestämt mål, måste man hitta henne där hon är och börja just där.   Så utryckte sig den danske filosofen Søren Kierkegaard redan i mitten av 1800-talet.   Hans idé är förmodligen mer sann idag än när det skrevs.   I en tid när generationerna riskerar att tala förbi varandra är detta viktigare än någonsin!

De första årskullarna som vuxit upp med Internet har nu blivit myndiga. Det är hos dem som vi ser den mest avancerade nätanvändningen. De har tillgång till allt och använder nätet till allt - dvs de fildelar, nätverkar, bloggar - de nyttjar nätet till online kommunikation och underhållning, de driver på uppbyggnaden av olika webbgemenskaper och många är med att själva producera innehåll. Det visar "Svenskarna och Internet 2007", den årliga rapporten från World Internet Institute om vad som händer bland de svenska Internetanvändarna. Rapporten bygger på intervjuer av 2000 svenskar och den första undersökningen genomfördes år 2000. - Tiden vi använder nätet har tredubblats under de senaste sju åren, samtidigt som användningen har krupit allt längre ner i åldrarna, säger Olle Findahl som skrivit rapporten i ett pressmeddelande. Nu använder var tredje förskolebarn internet och redan från första klass är internet redan mycket väl etablerat och så gott som alla är internetanvändare. För den som trott på medierapporteringen om att svenska barn knappast kan läsa är det möjligen aningen förbryllande att var tredje förskolebarn kan nyttja ett medium som ändå är läs- och skrivbaserat.   För oss som tror på barns förmåga och nätets kraft är det inget förvånande.   Först erövrar de nätet!   Sedan erövrar de värden!

  Jag läser i Zero Music Magazine att man lanserat den nya mötesplatsen Nordic Now på Myspace. Man siktar på att bli den självklara exponerings- och informationsplattformen för musik- och modeintresserade i Sverige, Norge, Finland och Danmark.   På Nordic Now kommer man att kunna visa upp sitt skapande och samtidigt hålla sig uppdaterad om vad som händer i den nordiska musik- och modevärlden. Kreatörer och andra intresserade från hela Norden kan gå in på Nordic Now och diskutera mode och musik, lägga upp bilder och filmer och ge varandra tips.   Det är spännande att följa utvecklingen av musikindustrins relation till nätet. T ex har den engelska gruppen Oasis just släppt sin nya singel enbart för nedladdning på sin hemsida och enligt E24 funderar de på att släppa hela albumet på egen hand över nätet och låta fansen själva bestämma hur mycket de vill betala för att ladda ner den.   På Youtube ger gruppens namn 42 400 träffar, man hittar deras musikvideos plus ett stort antal liveframträdanden och på Oasis sida på Myspace hittar man allt och lite till - t ex information om att de har 302 090 vänner där.   Detta är naturligtvis intressant, men ännu mer fascinerande är att unga okända grupper kan nå en storpublik på detta sätt, utan att behöva gå vägen över skivbolag och musikdistributörer.   För inte så längesen var man tvungen att charma Bert Karlsson eller Billy Butt för att få sin musik dokumenterad och spridd.   Så är det inte längre!   Utvecklingen går onekligen framåt ;-)

  Med globalisering och digitalisering rusar utvecklingen vidare och ställer nya krav på utbildning och lärande. Hur kommer framtidens skola att hantera den utmaningen? Vem driver utvecklingen inom IT och lärande framåt i skolan idag, och vem formulerar en ny vision för en skola i en alltmer digitaliserad värld?   Med dessa ord inbjuder Skolforum till sitt nya ämnestorg för IT och lärande där aktörer från IT-branschen, lärare, forskare och myndigheter får chansen att synliggöra och diskutera kopplingen mellan IT, skolutveckling och framtidens lärande.   Runt detta torg har man samlat ett antal IT-aktörer och från dess scen erbjuds ett kostnadsfritt program med spännande föredragshållare som visar på goda praktiska exempel, innovativt tänkande och nya utmanande tankemönster.   För oss som troget funnits med på Skolforum det senaste decenniet känns detta mycket glädjande. Vid 1990-talets slut hade IT-frågor en stor plats på mässan - under några år har de marginaliserats - men nu känns det som att de åter igen är på väg att få den plats de förtjänar.   Tack Skolforum för det initiativet!   I vår monter C19:53 kan du få veta mer om vad vi sysslar med och naturligtvis plocka till dig den rykande färska skriften Unga Nätkulturer.   Du är mycket välkommen!

  I den blogg som är knuten till projektet Ung Kommunikation berättar Rose-Marie Olsson på BTH om en diskussion med studenter vid BTH, Växjö Universitet och Högskolan i Kalmar om ett kommande samarbetsprojekt. Det jag fastnade för i texten var .   "Studenterna var helt överens om att den plattform som skulle väljas för kommunikationen inte skulle vara högskolans It'sLearning eller någon annan "skolplattform", utan de föreslog att en mer "neutral" samlingsplats typ FaceBook (eller liknande) skulle användas. Det valet skulle, ansåg de, både innebära en mer "jämlik" ställning mellan lärare och studenter och också öka sannolikheten att studenter även på sin fritid skulle "logga in" och kommunicera inom projektet. Dessutom menade de att det fanns större möjligheter att utveckla en sådan samlingsplats för en fortsatt gemenskap även efter utbildningens slut."   En spännande slutsats som ställer många frågor kring lärplattformars relation till andra nätarenor!   Varför uppfinna hjulet när det redan finns?

  Välkommen till socialdemokraterna på youtube. Vi tror på att finnas där människor finns. Denna tv-kanal är ett led i vårt oppositionsarbete. Sverige förändras i rasande fart. Det får inte ske utan debatt. Det kommer du se här på youtube.   Den texten mötte mig av en tillfällighet eftersom länken låg först av de 1 840 000 svenska träffar jag fick när jag googlade ordet youtube.   Att vårt största parti är på väg in i de nya medierna visar också en artikel i helagotland.se som berättar om en PR-turné som SSU genomför för att förändra bilden av förbundet och lyfta engagemanget för politik.   - Facebook och MySpace är två jätteviktiga kanaler som vi kan använda oss mer av, säger Viktor Larsson Calmén som är ordförande i Gotlands SSU-distrikt. Förbundet måste synas mer bland ungdomar. Var de än befinner sig.   I skriften Unga Nätkulturer som snart lämnar tryckpressarna intervjuas Peter Dahlgren, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet, som i sitt forskningsprojekt intervjuat äldre tonåringar för att få grepp om hur nätet kan bidra till att bevara eller öka demokratin. Slutsatsen blev att demokratiska värderingar och engagemang frodas på nätet, i minst lika hög grad som i övriga samhället.   - Uppfattningen om vad som är politiska arenor måste vidgas. Helt klart är demokratins utsikter mer positiva i samhällen som samtalar, än i de som kniper tyst, säger Peter Dahlgren i intervjun.   De demokratiska verktygen förändras.   Men demokratin består.   Eller?

  Det har varit en omskakande vecka. Två unga grabbars brutala död, i Stockholm och i Blekinge, har engagerat och berört.   Bara några timmar efter dödsmisshandeln på Kungsholmen, startade 15-åriga Anton Abele gruppen "Bevara oss från gatuvåldet" på Facebook, berättar DN. Efter bara några dagar hade över 55.000 personer anslutit sig till gruppen och medlemssiffrorna pekar stadigt uppåt. Över 3000 har anmält att de tänker närvara på den stora manifestationen mot våldet på Sergels torg som gruppen initierat.   - Det här var mitt sätt att behandla min sorg, berättar Anton Abele. Jag var själv med på födelsedagsfesten och kände att jag måste göra någonting.   Dödsskjutningen i Rödeby har också fått stort utrymme i medierna. Så även på Lunarstorm där flera minnessidor har skapats för att hedra den dödade 15-åringen, berättar Blekinge Tidning. Samtidigt har det också där uttalats grova hot mot familjen. Bland annat talas det om att familjens släktgård ska brännas ner som hämnd för skotten. Och att händelsen i lördags natt är upptakten till "ett krig".   - På Lunarstorm har det både före och efter mordet förekommit personangrepp och hot och detta har gjort att vi tvingats radera en hel del inlägg, säger Karolina Blom, pressansvarig på Lunarstorm till Sveriges Radio. När händelser får stort genomslag, som exempelvis i Rödeby, då kommer de starka känslorna som väcks även att speglas på nätet, säger hon.   Internet på gott och ont!   Precis som alla andra kommunikationsformer.   Våra verktyg förändras.   Men människan är sig lik!

  - Den datorspelskunskap som når medierna är oftast producerad av personer som inte har en susning om spelkultur: de uttalar sig som läkare, psykologer eller självutnämnda experter. Därför har vi ofta missat att det sociala sammanhanget en viktig drivkraft för spelaren, säger spelforskaren Jonas Linderoth i boken om Unga Nätkulturer som snart ser dagens ljus.   Jonas menar att med internet har datorspelen tagit ett stort utvecklingskliv, från en isolerad, begränsad miljö till en social miljö och att detta måste beaktas om man ska förstå spelandets drivkrafter. Det som hittills dominerat fr a mediernas rapportering är problematiserande medicinska och biologiska resonemang. Man har tittat på likheter mellan stort dataspelande och andra beroendefenomen och hittat tämligen endimensionella förklaringar som handlar om att spelandet har ockuperat hjärnans belöningssystem.   Att spelandets drivkrafter också är ett socialt betingade visar Jonas i ett annat citat från boken .   Vid ett tillfälle blev en 16-årig nyckelspelare urkopplad i ett centralt ögonblick och alla medspelare skrek rakt ut. Det visade sig att hans föräldrar hade stängt av routern eftersom de tröttnat på att han spelade så mycket. De hade ingen aning om att det samtidigt satt ett 20-tal vuxna runtom i världen och ifrågasatte vad som hände. Det var ungefär som att ta Zlatan av planen mitt under en match.   Boken lanseras på Skolforum 29-31 oktober. Välkommen dit om du har möjlighet!   Du är även välkommen att anmäla dig till vårt releasemingel.   Det vore kul att träffas ;-)

  Sveriges mest lästa och omdiskuterade blogg har släcks ner. Alex Schulman har fått nog av sig själv. Det var på tiden, tycker somliga. Andra beklagar.   - Jag är en drastisk person och älskar att provocera och balansera på absoluta gränsen för vad som är möjligt, socialt och i skrift. Jag har varit en primadonna. Narcissistisk och svinaktig emellanåt, säger Alex Schulman i en artikel i Aftonbladet. Det mina läsare vill ha är blod, de hjärtlösa, hårda kommentarerna, de kräver av mig att jag ska vara elak och det har jag varit.   Kalle Jungkvist, chefredaktör och ansvarig utgivare för Aftonbladet Nya Medier, träder upp till försvar och kallar Schulmans blogg för "ett fascinerande experiment som speglat vår samtid."   Även om det är att dra parallellen lite långt så är det ändå intressant att fundera kring hur det hade sett ut om Schulmans cyniska kommentarer och sågningar av människor t ex ägt rum på ett skolnät och de agerande och utsatta varit 16-åringar. Då hade det knappast kallats för "ett fascinerande experiment som speglat vår samtid", utan för mobbning, kränkning och trakasserier. Och om inte skolans ledning hanterat det på ett mycket skickligt och aktivt sätt så skulle man omgående hamna i Schulmans tidning med stora, svarta och upprörda rubriker.   Ibland känns det som att skolan är ganska övergiven med sitt värdegrundsuppdrag.   Samhället i övrigt ger inget större stöd i form av förebildlighet.   Eller driver jag parallellen för långt?   Och är jag kanske lite väl elak mot Aftonbladet?