Först mjukades de geografiska banden upp av tåg, flyg och telefon. Sedan frigjorde webben oss helt från de geografiska bojorna. Eller inte. Handen på hjärtat hur många utländska tidningar läser du? När beställde du senast en skjorta från Storbritannien eller spännande ostar från Italien? Hur många utländska kompisar har du på Facebook?

De utländska webbtjänster vi använder är nästan alltid översatta till svenska med tillhörande svensk toppdomän. Både Google och Facebook har kontor i Stockholm. Tillgänglig statistik visar svenskar mest handlar från svenska butiker och de flesta sajter vi besöker är svenska. Det är fortfarande möjligt att sno en amerikansk sajtidé rakt av och lyckas i Sverige. Få kommer ens att förstå att det handlar om en copycat.

Vi är mer bundna till vår lokala plats än vi vill erkänna. Det är närmast parodiskt hur det svenska webbavantgardet ständigt spammar Twitter med exakt vart de befinner sig i det fysiska rummet med hjälp av tjänster som Gowalla och Brightkite. Dessutom har Twitter självt tagit fram möjligheten att uppge geografisk position. Även bloggverktyget Wordpress planerar att lansera geotagging för bloggare.

Jag tycker att vi ska anamma möjligheten att upphäva geografin på webben. Och sluta spamma om er position på Twitter. Jag är inte intresserad.

I dagarna har jag startat aktiebolaget Miguru Media AB. Tanken är att flytta över den mesta av verksamheten från min enskilda firma No Digit Media till Miguru Media. Trots lågkonjunkturen går No Digit Media så bra att aktiebolag blivit ett nödvändigt steg. Försäljningen av min egen bok E-handlarens handbok och Fredrik Wackås Webbredaktörens handbok går mycket bra. Är ni intresserade av att skriva böcker om hur man utvecklar sin webbverksamhet är det bara att höra av sig.

Mitt nyhetsbrev E-handelstrender omsätter över 200 000 kronor. Vid sidan av mitt fasta uppdrag hos Jajja, där jag skriver deras nyhetsbrev Jajja Magazine samt håller föreläsningar, så ramlar det in intressanta konsultuppdrag inom e-handel i jämn takt. Under året har jag bland annat arbetat åt Inkclub, Dagens Nyheter och Favoptic. I våras arrangerade jag en e-handelskonferens tillsammans med Klarna/Kreditor som var en stor framgång. Vi räknar med att göra något liknande igen till våren.

Min yogabutik Miguru genererar ett överskott men det är knappast något att skryta med. Jag räknar med att omsätta 120 000 kronor i år. Jag skulle lätt kunna fördubbla omsättningen med Adwords, men jag har ingen lust att gå med förlust. Istället väntar jag på att sökoptimeringen ska få upp Miguru i Google.

När det gäller bolaget Infoo, gamla Sunetkatalogen, så ligger vi efter tidsplan, mest beroende på att vi saknar utvecklingskapacitet. Men vi räknar med att uppnå ett postivt cashflow inom kort.

Problemet är att jag har många idéer, men allt för lite tid att genomföra dem. När man jobbar själv i nätverk så går det inte att bli hur stor som helst. Frågan är hur man utvecklar sin verksamhet till nästa nivå?

Missa inte Urban Lindstedts och Oskar Alms föreläsningsturné i Sverige under temat Från besökare till kund. Vi kommer till Göteborg torsdagen den 5 november, Malmö fredagen den 6 november och Stockholm den 19 november. Föreläsningen den 26 november i Stockholm är redan fullbokad. Föreläsningarna är kostnadsfria men ni måste anmäla er hos arrangören Jajja Communication.

Jag träffade en kund för några veckor sedan som inte hann sätta sig i besökssoffan innan han började berättade en fantastiskt historia om hur han och hans pappa startade deras företag för många år sedan. En historia som skulle platsat i vilken söndagsbilaga som helst. Han kunde dessutom göra sin historia rättvisa med den rätta dramaturgin.

Problemet var bara att när jag surfade in i på företagssajten hittade jag inte historien någonstans. Jag hittade inte ens en bild på företagaren och hans uppfinnarjocke till pappa. Ännu mindre en video.

Det är intressant att min kund visste precis hur han skulle fånga mitt intresse muntligen, men på deras webbplats (som var helt okej i övrigt) saknades det där lilla extra som fångar en besökare. När vi lämnar det muntliga till det skrivna blir de flesta onödigt formella och trista. År av indoktrinering i skolan gör oss till uppsatsskrivare istället för historieberättare.

Alla människor gillar en god historia. Ingen blir särskilt glad över ett anonymt kontakformulär. Vi vill alla veta vilka som ligger bakom en webbplats för att vi ska kunna bedömma trovärdigheten.

Ni borde alla berätta er historia på era webbplatser. Det är sällan en människas eller företags historia är ointressant.

Både Microsofts Bing och Google har gjort upp med mikrobloggtjänsten Twitter om att få indexera miljontals små 140 tecken långa meddelanden. Sökmotorerna har förstått att snabbhet är en fråga om överlevnad för dem. Googles senaste stora uppdatering Caffeine handlar främst om att snabba upp den redan blixtsnabba sökmotorn.

Det är via Twitter som det går att få den senaste informationen vid stora händelser. När terrorister slog till i Bombay förra året fick man den snabbaste informationen via Twitter. Även när det handlar om mindre dramatiska händelser som att Comhems sändning av en kvartsfinal i Chamipions League havererade i våras så var det på Twitter jag fick det bekräftat och tipset att gå in på Kanal5s webbplats för att kunna följa fotbollsmatchen.

Själva hjärtat i världens största community Facebook är också strömmen av statusuppdateringar från alla vänner. Här är webbupplevesen en flod där du aldrig stiger ner i samma vatten flera gånger. Till detta kommer tjänster som Bambuser som gör det möjligt att livesända event från en mobiltelefon.

Googles senaste testbalong är kommunikationsverktyget Google Wave som just handlar om uppdateringar av konversationer i realtid.

Behovet att knyta ann till vänner blir större när allt sker i realtid. För i detta flöde av sant och sånt, babbel och hårdfakta behövs det vänner som kan filtrera all information åt oss. Annars kommer vi drunkna i en enda stor konversation.

En roliga festbild som sprids på nätet kan några år senare bli en belastning när du söker ett hett efterlängtat jobb. Den arbetsgivare som inte googlar en tilltänkt anställd gör helt enkelt inte sitt jobb. Därför bör alla tänka efter innan man lägger upp personlig information på nätet. Vår vilja att vara personliga på nätet kan skapa problem i framtiden.

På Facebook blandas ofta vänner med kollegor och branschkontakter. Har men en lång kompislista på Facebook kan det vara en poäng att vara lite återhållsam med vad man publicerar där.

Om man inte har ett allt för vanligt namn bör man Googla sig själv mellan varven. Är du en publik person kan folk skriva det mest märkliga saker.

Om information om dig börjar bli en belastning kan man alltid kontakta webbmastern och be henne att ta bort bilden eller texten som känns jobbig. Att be Google sluta indexera är som att be Gud sluta med dåligt väder och influensor och dylikt.

Det bästa sättet är att trycka undan gammal material, som inte längre representerar vad du står för idag, genom att aktivt lägga upp nytt material om sig själv. Om man har några bloggar, ett Twitterkonto, ett Linkedin-konto och ett Faceboook-konto så ska det mycket till för att gamla debattinlägg från 1998 ska leta sig fram på de tre första resultatsidorna i Google. Idag finns också möjligheten att skapa en egen personlig profil hos Google.

Nästa år kommer Polaroidfilmen att återlanseras mot alla odds. Ni som var med minns de otympliga kamerorna med den dyra filmen där bilden framkallades framför fotografens ögon. Färgskalan var alltid lite förvrängd på ett vackert sätt. Men efter mer än ett decennium med digitalkameror och mobilkameror är wow-faktorn ganska låg med filmer som framkallas direkt.

Men på internet kan alla nördar förenas. The Ipossible Project planerar att starta upp en nedlagd Polaroidfilmsfabrik i Holland nästa år. Det visar kraften i kombinationen av nördar och internet. På internet fick polaroidnördarna syre i jakt på en ny polaroidfilm där bäst-före-datumet inte var för många år bort. Själva begränsningen hos Polaroidfilmen är också det som tänder kreativiteten hos tusentals människor.

Eftersom polaroidfolket förenats på nätet kommer The Ipossible Project också att kunna sälja denna retroprodukt via nätet till hela världen till låga transaktionskostnader. Därför tror jag på Polaroidkamerans framtid, bredvid vinylskivan och andra objekt som laddats med mystik och kärlek. Faktum är att bland de mest populära applikationerna till Iphonen är filter som skapar bilder som liknar polaroidbilderna.

Går det att komma undan informationsfloden? Jag har sett människor malas ner av mejlfloder och fastna i kommentarsfält på obskyra bloggar. Google Wave och Twingly Channels är två nya tjänster som ska hjälpa oss att hitta rätt i växande informationsflöden. Google Wava försöker göra något kreativt av toviga mejlströmmar och Twingly Channels vill att vi hjälps åt att leta fram de intressantaste nyheterna. Bägge tjänsterna är intressanta svar på den svåra frågan hur vi ska hantera de växande informationsströmmarna. Vi kommer att få se fler liknande tjänster i framtiden.

Personligen tycker jag att Gmail gjort det oändligt mycket enklare att hålla ordning på mejlen, eftersom Gmail grupperar ihop mejl som tillhör samma konversation och dessutom har en etikettfunktion som hjälper dig att märka upp mejl automatiskt eller manuellt. RSS-läsare gör det enkelt att snabbt skumma igenom stora mängder nyheter. Men oavsett vilka verktyg man använder måste man kunna sätta gränser.

En gång arbetade jag med en kille som gick ut på krogen varje kväll. Han var livrädd för att missa någonting roligt. Ibland kan jag uppleva samma rädsla hos folk i Twitterbubblan i förhållande till internet. De är livrädda för att missa en intressant diskussion, en ny tjänst eller den där viktiga bloggposten. Frågan är hur mycket man missar om man kopplar ner en vecka eller två? Efter en två veckors semester utan internet frågade jag mina dåvarande kollegor om det hänt något. Unisont svarade de att man hittat en penis i en ketchupflaska som sedan visade sig vara en aubergine. Detta var samma veckor som justitieminister Laila Freivalds avgick pga vissa lägenhetsaffärer.

Jag tror definitivt att man missar något om man inte hakar på de nya sociala tjänsterna som Facebook, Twitter, Google Wave eller Twingly Channels. Men de som bara hänger här kommer få väldigt tomt i plånboken. Det finns en verklig värld där ute där de största pengarna fortfarande finns.

Den näst största sökmotorn i världen efter Google är kinesiska Baidu med 145 miljoner unika besökare i juni, enligt ComScore. I Kina har Baidu 76 procent av marknaden vilket kan jämföras med Googles 19,8 procent. Vill man synas i Kina är det Baidu som gäller.

Enklaste sättet att synas i Baidu är att köpa sponsrade länkar. Tidigare var det enda sättet att synas, men det organiska sökresultatet har blivit viktigare efter Baidus byte av plattform i våras.

Det går att sätta upp ett eget konto liknande Google Adwords hos Baidu, men det kräver kunskaper i kinesiska. Utan kunskaper i kinesiska är det bättre att anlita en kinesisk byrå som hjälper till med er närvaro på Baidu.

Om din hemsida är optimerad mot Google ska den klara sig bra i Baidu, enligt Search Engine Land. Men Baidus algoritm är inte lika avancerad som Google och Baidu lägger inte lika stor vikt på länkar som Google.

Unika rankingfaktorer för Baidu:

Jag har nyligen tillbringat ett par dagar med redaktionen för tidningen Internetworld för att utse Sveriges hundra bästa sajter. En kul men krävande uppgift som gör det tydligt hur mycket som hänt på webben de senaste åren. Idag räcker det inte att ha en snygg design och bra innehåll för att platsa bland Sveriges hundra bästa sajter.

Det krävs en tydlig idé vad man vill med sin webbplats, kreativitet och resurser att genomföra sin idé. Eftersom det finns så många sajter är det inte svårt att hitta 100 som uppfyller kraven. Samtidigt finns det massor av sajter i Sverige med miljonbudgetar som inte har en chans bland de bästa.

Men jag är ganska säker på att om du har en tydlig idé, ordenligt med kunskap och kreativet behövs det inte mer än ett par hundratusen kronor för att ta sig in på listan.

Så kommer du in på topp100:

1) Tänk ut ett mänskligt behov som idag inte går att uppfylla på nätet.

2) Renodla idén så att du kan beskriva den för en lekman med en mening.

3) Välj en designer med insikt i användbarhet på webben.

4) Hitta en webbutvecklare med förståelse för den sociala webben.

5) Använd sedan en populär open source-publiceringsverktyg som Wordpress där det finns massor av tilläggsprogram som fixar en stor del av den funktionalitet du behöver.

6) Gör tydliga kopplingar till sociala medier som Facebook och Twitter. Det skadar inte heller med lite integrerade Google Maps-lösningar.

7) Lägg en försvarlig summa pengar på att skapa kvalitativt innehåll.

Katshing! Där har vi en vinnare. Problemet är att det kanske inte går att tjäna några pengar på sajten, så själva affärmodellen måste finnas i ditt ursprungliga företag.

Trots att jag länge hävdat att mobilen är framtidens internetplattform var det först när jag köpte mig en Androidmobil som jag upplevde framtiden här och nu. Android är Googles open source mobiloperativsystem. Det är den första riktiga utmaningen mot Apples omåttligt populära smartphone Iphone.

I min Androidmobil är Google, Gmail, Facebook, Flickr, Twitter integrerat i mobilens operativsystem på ett sätt som ger mig samma lyckokänsla jag upplevde när jag för första gången gav mig ut på internet i början av 90-talet. Jag misstänker att Iphoneanvändare upplever något liknande med sina mobiler.

Här knyts dina kontakters mobilnummer ihop med deras Facebooksidentiteter, e-postandresser och Twitterkonton. Vi får ett nytt sätt att kommunicera där bilden du precis tagit med mobilen läggs upp på Facebook med ett enkelt klick. Du har Gmail, Facebook och Twitter bara ett drag på skärmen bort. Nu har jag vänner och arbete med mig i fickan vart jag än går. Med trådlösa nätverk i hemmet och på jobbet tittar jag lika gärna på Youtube på mobilen som på datorn. Snabbt nedladdade podcastfiler tar över den vanliga fm-radion

Studier visar att användarna minskar på sitt mejlande och chattande. Istället kommunicerar vi med vår Facebookstatus eller Twitterström. Det ger oss en möjlighet att hålla en levande kontakt med ett betydligt större nätverk än tidigare. Ungdomar har anammat detta sätt att kommunicera fullt ut. Redan för tre år sedan insåg jag att ungdomarna på vandrarhemmen jag bodde på under en rundresa i Europa inte gick in på Hotmail eller Gmail för att hålla kontakter med vänner utan använde framförallt Facebook som kommunikationsverktyg.

Mejl blir ett renodlat arbetsverktyg medan vi håller kontakten med våra vänner på Facebook. Därför är just Android integrering med Facebook betydligt viktigare är Google sökruta.

Trogna läsare av Uppkopplat vet att jag länge kritiserat Googles totaldominerande ställning samtidigt som jag tokhyllat deras tjänster. De som lyssnat på någon av mina föreläsningar kan ha fått hör riktigt beska sanningar om Google. Eftersom nästan alla älskar Google har jag medvetet varit försiktig med Googlekritiken för att inte få Talibanstämpel. Att kritisera Google har varit som att kritisera den sköna nya värld som vuxit fram sedan internet genombrott 1995.

Men de sista månaderna har det hänt något. Andreas Ekström som arbetar på Sydsvenskans kulturredaktion har kritiserat Googles dominerande ställning i P1 och tvsoffor. Han har gjort det både kunnigt och med pondus. Till sköld har han statusen som kulturreporterjobbet på en av Sveriges största morgontidningar ger. Men kritiken har inte låtit vänta på sig.

Vissa har gått så långt att anmäla ett inslag i Svts Gomorron Sverige för att inte Google fick försvara sig. Men inslaget friades. Anmälan var absurd eftersom alla som har haft med Google att göra som journalist vet att det är närmast omöjligt att få en kommentar från Google. Istället har det utvecklats en långtgående kremlologi om Google bland bloggare där vi alla försöker tolka jättens syften, strategier och bevekelsegrunder.

I samma veva föreslog Ekström Googlefri dag på nätet, men få lyckades undvika Googles tjänster i mer än ett par timmar.

Som allt annat här i världen är verkligheten komplicerat:

Google har ett helt batteri av fantastiska tjänster som en nätvän svårligen klarar sig utan. Sökmotorn, Gmail och Google Docs är bara bäst.

Google har en skrämmande dominans inom sök med en marknadsandel på 95 procent i Sverige och drygt 70 procent i världen. Här handlar det om dominens inom det område som knyter samman hela den underbara webben som gör våra liv så mycket bättre.

Det är just på nätannonseringsområdet som Googles monopoliknande ställlning är som mest problematiskt. Vi kommer att tvingas leva med Googles dominerande ställning de närmaste tio åren. Därför är det livsviktigt för alla företag med webben som kanal att man inte gör sig totalt beroende av Googles organiska eller köpta trafik. Att som entreprenören Ted Valentin få 90 procent av trafiken genom organiskt sök är att be om trubbel. När Google stänger av söktrafiken är man körd.

Ett sunt webbföretag får trafiken från många olika källor: direkttrafik, organiskt sök, sponsrade länkar, nyhetsbrevsutskick, affiliates osv. Men det verkliga tricket är att göra det mesta av trafiken man redan har genom att optimera sajten för bättre konvertering och att verkligen interagera med besökarna genom att lyssna på dem och diskutera med dem. Er sajt är bara en av miljoner så ni måste finnas tillgängliga både på er sajt, på andra bloggar, Twitter, forum och communitys.

Trots att tidningarna var tidigt ut på nätet har de inte velat släppa den ursprungliga papperstidningen som ram för sina webbupplagor. Visst kryddar de webbartiklarna med lite videos, ljudfiler, länkar och kommentarfunktioner, men webbtexterna är i princip identiska med sina pappersdito. Det är naturligtvis tryggt för läsarna och redaktionen, men efter 15 år med webbtidningar tycker man att webbtexterna borde vara mer interaktiva.

Här är länken, eller det mer högtidigt hyperlänken, vägen till mer levande webbtexter. Genom att länka mer får läsarna en sannare bild av hur en artikel faktiskt kommit till. Länkar ger möjlighet till fördjupning och berikar en artikel med gratis innehåll.

I nästa steg handlar det om att släppa in läsarna att bidra till en text med bilder, sms, pingar, kommentarer och fördjupningar. Här känns dagens kommentarfält som alltför sterila för att verkligen göra någon skillnad. Den klassiska tidningsartikeln fyller sin funktion att förmedla någurlunda säkerställt information, men jag skulle ändå vilja se experiment med mer kolloberativa artikelformer. Om Wikipedia klarar det med frivilligarbetare så borde tidningarna klara med sina anställda.

Idag fick jag ett mejl ifrån Google som vänligen berättade att Uppkopplat tagits bort från Googles index i trettio dagar för att jag ska få möjlighet att ta bort massa dolda spamlänkar. Eftersom Uppkopplat fortfarande finns kvar i indexet så är det nog enbart posterna med spamlänkarna som tagits bort.

Medan vi indexerade dina webbsidor upptäckte vi att några av sidorna använde teknik som inte följer våra kvalitetsriktlinjer. Riktlinjerna hittar du här: http://www.google.com/support/webmasters/bin/answer.py?answer=35769&hl=sv. Orsaken är förmodligen att webbplatsen har ändrats av en tredje part och problemet är ofta att den felande parten får åtkomst till en oskyddad katalog utan behörighetsbegränsningar. Många gånger laddar de upp nya eller ändrar befintliga filer, vilka klassas som skräppost i vårt index.

Jag är tacksam mot Google som har bättre koll på min blogg än jag själv. Jag hittade minst tio poster där spammaren lagt in långa sjok med dolda länkar. Det är inga problem att se länkarna om man öppnar poster i redigeringsläge. Det hela känns mycket obehagligt och jag tänker läsa på ordentligt om att skydda sin wordpress-blogg.

Jag har idag uppgraderat Wordpress till den senaste versionen. Före uppdateringen hade jag version 2.7 och jag uppmanar alla som läser detta att göra samma sak med sina Wordpressbloggar.

Uppdaterad: Det är en mask som automatiskt hackar wordpress-bloggar. De som har uppdaterat till senaste versionen är säkra mot just denna mask. Matt Mullweg har skrivit om detta.

När Facebook började sprida sig likt en löpeld i Sverige så addade jag en och annan jobbkontakt som kompis i Facebook. Jag brukar inte fläka ut mitt blödande hjärta på Facebook så det kändes aldrig som ett problem. Idag kan mina affärskontakter på Facebook studera bilder på mig halvnaken i meditationsställning i Sydostasien eller drickandes öl med gamla kollegor. Internet har hjälpt till att riva ner gränserna mellan det privata och offentliga ivrigt påhejat av kommersiell förnedringstv.

På tv ser vi folk som vänder ut och på sitt personliga liv framför tv-kameran. Själv fascineras jag av alla shopaholics i Lyxfällani på trean som låter kreditkorten tala. Jag glömmer heller aldrig tjejen i trean som åt en burk mask för att vinna tiotusen spänn. Om hon hoppas på att maskätandet kommer att glömmas bort så har hon missat Youtube som fungerar som ett enormt sökbart arkiv. Tv har lärt oss att fläka ut oss och de sociala nätverkssajterna gör att vi är personliga mot allt fler människor. Samtidigt garanterar Google och Youtube att våra digitala spår aldrig utplånas.

Det märkliga är att samtidigt som vi bekymrar oss över ipred-lagar som hotar vår integritet så lägger vi gärna upp festbilder och annat för att ses av flera hundra människor på Facebook. Med alla kameramobiler får vi helt enkelt vänja oss vid att fyllan på lördag kan visas på Youtube på söndag. Samtidigt är det intressant att via mina twitterkontakter se hur svininfluensan sprider sig.

I slutändan handlar det nog om att fullständigt spamma webben med sin närvaror så att eventuella pinsamheter drunknar i mängden. Då kommer också Ipred-spionerna att drunkna i det sociala babblet på nätet. Länge leve det sociala babblet!

Nu satsar jag på en blogg om yoga. När jag startade yogabutiken Miguru så fixade jag en blogg på Subtext plattform för att att den skulle kunna ligga på samma servrar som den asp-baserade e-handelsplattformen E-kvist. Jag gillade aldrig Subtex och jag hatade att jag inte hade tillgång till servrarna den låg på. Allt kändes stelt och bloggandet har uteblivit.

Med Wordpress-blogg på mitt eget webbhotell på en subdomän har jag full kontroll. Samtidigt är jag mer engerarad i yoga än någonsin. Jag åker på yogaläger och yogar varje morgon.

Ambitionen med min nya yogablogg är att den ska bli en informationshub om yoga i Sverige och samtidigt driva trafik och kunder till min butik Miguru.

Det har blivit allt besvärligare att arbeta med en äldre version av Microsofts Officepaket. Allt oftare får jag filer med den jobbiga filändrelsen docx som inte går att öppna med min version av Officepaketet. Därför laddade jag ner en utvärderingsversion av senaste Officepaketet i maj och när månaden hade gått hade jag beslutat mig för att köpa senaste versionen för att slippa krångel. Ända tills jag fick se prislappen. Microsoft ville ha 6 000 kronor för en programvara som jag laddar ner från deras serverar utan mellanhänder. 3 000 hade jag betalt utan att ojja mig, men 6 000 kronor – inte en chans!

Sedan tidigare har jag gratisprogrammet Open Office installerat på datorn, men jag har aldrig fastnat för Open Office. Ett annat alternativ vore ju att ladda ner en piratkopia av Microsofts Officepaketet från The Pirate Bay, men jag har gillar inte att piratkopiera program. Istället blev det Google Dokument trots att jag ofta gnäller över Googles växande makt på internet. Google Dokument är för bra för att ignoreras. Dessutom underlättar Google Dokument samarbete med andra via webben. Du kan enkelt ge andra rätt att redigera ett dokument och det är supersmidigt att mejla över ett dokument till någon.

Genom att installera Google Gears så kan du enkelt skriva och redigera dokument även när du är offline.

Jag har svårt att se någon anledning för vare sig privatpersoner eller företag att betala Microsofts hutlösa priser. Microsoft kommer att släppa en gratisversion av Officepaket i framtiden, men frågan är om det inte redan är för sent?

Jag har gjort slag i saken och har flyttat över all min mejl till Googles Gmail. Jag har länge stretat emot att lägga större delen av mitt digitala liv i Googles händer. Men det finns flera anledningar till att jag nu satsar på Gmail framför vanlig pop-mej:

* Minskar risken att förlora viktiga mejl vid ett hårddiskhaveri, datorstöld eller dylikt.
* Slipper jobbet att flytta gamla mejl vid datorbyte.
* Möjligheten att arbeta från internetkaféer vid resor.
* Gmails väl fungerande spamfilter.
* Gmails smarta etikettsystem som gör det enkelt att sortera upp mejlen.
* Enkelheten att kolla gmail från mobilen.

Jag har länge haft adressen urban.lindstedt@gmail.com som en slaskadress jag lämnat ut till sajter jag inte riktigt litar på. Därför ansåg jag adressen som förlorad tills jag nyligen granskade hur mycket spam jag fick i inlådan – i princip ingenting. Gmails spamfilter fungerar mycket bra på det sättet att den sorterar bort nästan allt spam utan att sortera bort legitim mejl i någon större utsträckning

Det hänt en hel hel del med Gmail sedan jag skaffade kontot:

Det är superenkelt att lägga upp vanliga pop-mejlkonton hos Gmail för att kunna hämta vanlig pop-mejl. Det går naturligtvis att skicka mejl från Gmail med en vanlig mejladress som avsändare. Du kan också enkelt importera alla mejladresser från ditt vanliga mejlprogram.

Gmails etikettsystem där användaren manuellt eller automatiskt kan märka upp mejl med olika etiketter är ett av det tyngsta skälen att byta till Gmail. Ett nytt mejl kan du snabbt märka upp med exempelvis etiketten faktura eller så skapar du ett särskilt filter där alla mejl som rör en särskild verksamhet märks med en särskild etikett. På så sätt får alla mejl som meddelar mig att något beställt en bok av mig etiketten beställning.

En annan styrka hos Gmail är att en enskild mejlkonversation automatiskt grupperas ihop så att du enkelt kan kolla tidigare mejl som föregått det senaste mejlet du fått.

Jag har dessutom laddat ner Googles Gmail-applikation till min mobil vilket gör det mycket smidigt att kolla mejlen med hjälp av mobilen. Jag har även kollat in olika Gmail-extension för Firefox utan att hitta något som känns nödvändigt för mig. Men ni går gärna tipsa mig om nödvändiga extension.

Jag älskar att resa och alla mina resor börjar på webben. För inspiration och för att checka upp hotell så går jag till bildcommunityn Flickr. Det finns nästan inga resmål man inte hittar hos Flickr. Det är underbart att söka på en plats du planerar att åka till och se en blandning av vanliga turistsnapshots, professionella vyer, restauranger och skabbiga hotell.

Beställa flygbiljetter online gör ju alla, men min favorit är Travelstart. När du letat fram biljetten låter Travelstart dig kolla priserna hos konkurrenterna fastän Travelstart sällan är billigast. En sådan transparens måste belönas.

Tåg är egentligen mitt favoritfärdmedel. Vill ni resa billigt i Sverige ska ni beställa biljetterna 90 dagar före avresa, då kan ni hitta ruggigt billiga tågbiljetter. Skall ni längre rekommenderar jag tyska DB Bahn, som visar tågtidtabeller i hela Europa. Här kan ni dessutom köpa biljetter för hela Europa, men tyvärr ser man bara priser inom Tyskland och Beneluxländerna. Bästa tågguiden är The Man in Seat 61. Här kan enkelt planerar er tågresa till Teheran.

Hotell brukar jag boka via Hostel World. Här hittar man vandrarhem, pensionat och enkla till mellanklass hotell. Den största fördelen är att väldigt många resenärer betygsatt varje hotell. Här vet man redan innan man anländer att personalen är otrevlig eller fantastisk. Betygen har stämt väldigt bra än så länge.

Rough Guides har bland de bästa reseguiderna på nätet, . Sedan kan ni kolla in Wikitravel, men välj den engelska språkversionen som har mer innehåll än den svenska.

Nu är det dags att börja tänka på Internetworlds Topp100. Jag sitter i juryn för jag vet inte vilken gång i ordningen. Det är lika roligt varje år även om det är en krävande uppgift att sålla fram de bästa webbarna i Sverige. Att några alltid blir förbannande är för mig bara ett bevis för att priset har en betydelse. De som hyllas brukar bli desto gladare.

Om ni tror att ni platsar så gå till Internetworld och nominera er sajt. Det underlättar vårt arbete.